att :1e sig om, mitt namn är tullförvaltar Snokström frår W., här nästintill.n Ödmjuka tjenare! Behöfs visst inga ursäkter för der salen, jag hoppas både namn och syssla äro väl merite rade.r Nej... bm... jag får visserligen taeka... men... för tusan! inte var det meningen inte, skall jag ha der äran att säga Ni förskräcker mig! hviskade majorn hemlighetsfullt det måtte väl aldrig vara fråga om... om något... beslag... på min person... något... hvad vet jag ? Ja, det må han väl fråga!... ha, ha, hål! Majorn är min själ en ljus gosse! Hvad f-n skulle det vara för beslag, tycker ban? ha, ha, ha; men det der får jag sedan förklara. Nu är det bara frågan om att jag tog mig friheen... jaha... fribeten, för tusan! att stöta på herrn... majorn skulle jag väl säga... emedan... s Det betydde ingenting, min kästa tullförvaltare! Jag känner mig aldrig stött, fast jag sjelf ofta råkar stöta.n Jöså. .. rå så mycket bättre då!... men saken är den att jag hörde herrn... majorn för tusan!... ha så befängdt topprasande begrepp om improvisatörer, att jag liten smul ville rätta dem. late är det åsnor eller andra kreatur, sir majorn, utan menniskor... jahal!... det är en dagsens sanning... menniskor som ... jaha! ... göra vers på eviga minuten öfver alit hvad andra behaga ge opp .. Jo, jag skulle tro, det är någonting det!... hvafalls? ... utan at: beböfva tänka det aldraringaste, till på köpet... Hä?... alldeles som jag nu står bär och talar vid majorn.p Åb, min herre, hvad säger ni?... skulle jag ha der lyekan att i er sjelf... se en...w Nej, bevars! jag är bara tullförvaltare i W. sade her: Snokström blygsawt och bugsde sig, men jag skulle någo! (a till exempel. Nu är det annars så, sir majorn, os emellan sagdt, likväl, att min dotter, Milla Minerva Minia verkeligen brukar göra små poeter då och då som fram deles skola tryckas, på namnsdagar och dylikt, men im provisatör är hon inte; det lär vilja en alldeles egen fal lenbet till, säger hon, som inte föds hvart hundrade år och det tror jag nog, efter inte Minerva är det. Mojorr