att, enligt dess åsigt, antagandet af berörle af moetionären framställda förslag skulle blifva högst betänkligt, såsom ledande till en inskränkning i konungens befallningshafvandes fribet 1 valet af dem underordnade orgarer, hvilken icke vore förenlig med den ansvarighet för länsstyrelsen i sin helhet, hvilken dem åligger och som hörer till fullständigksten af den administrativa organisationen, hvaröre utskottet ansett sig böra vördsamt kemställa, att ifrågavarande motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda. Häremot har prosten Melåen reserverat sig och anfört: Länsmanstjensterne, rätt uppskattade, åro numesra ej så ringa ftjenster, som mången föreställer sig. Det förakt, uti hvilket dessa tjenster i sednare tider kommit, härleder sig från deras innehsafvarts godtyckliga såväl tillsom afsättning; ty dessa tenster tillsättas numera endast, såsom det heter otills vidaren, i följd hvaraf en länsman kan, om man så vill, hvilket ögonblick som helst skiljas ifrån tjensten. Följden häraf är och måste blifva, att all sjolfständighet hos dessie tjenstemän oftast saknas, och en tjensteeller embetsman utan sjelfständighet är väl icke mycket att räkna på, hvarken i eller utom tjensten. De allmärna klagomål, som så ofta från alle orter af riket förspörjas, äro följder af detta godtycklighets-system, som aldrig, åtminstone i ett konstitutionelt sambälle, borde finnas. Om, såsom motionären föreslagit, dessa tjenster tillsattes efter förutgången ansökningstid och förslags upprättande, skulle mången, som nu blir länsman pbilis vidare, aldrig kunna komma ifråga; ty med säkerhet för tjenstens bibehållande, tills ionehafvaren lagligen förverkat densamma, skulle skicklige, till och med vid akademien examinerade, umga män, såsam sökende till dessa tjenster aldrig saknas, då framtida befordran till bättre tjenst för hvar och em, som dertill egde skicklighet, alltid vore öpper. Någon onyttigare medlem i ssmhället, än en godtyckligt afsatt länsman, kan man knappt tänka sig; ty han oger ofta, snart sagdt, inga kunskaper, emedan ban blifvit godtyckligt tillsatt. Den fara, som utskottet i sitt betärkande förespeglar, dels att kronoogien vid dessa ijamsters tillsättande skulle lemnas. något ytterligare inflytaadev, än hvad kan redan eger, dels att personer skulla komma att till länsmän antagas, shvilka icke skulle innehafva full verksamhetskrafts, m. m., kan jag icke dela, utan fastmer anser att det vore en vinst, icke endast för länsmannen emskildt, utan äfven för samhället, om desse tjenster tillsattes på sätt motionären föreslagit; hvarjemte jag anser den af de tre föreslagne, som till tjensten af konungens befallningshafvande utnämnes, böra å tjensten erhålla ordentlig fullmakt, hvarom motion äfven blifvit väckt, till detta utskott remitterad och i dag beklagligtvis på samma sätt som denna af utskottet expedierad. Hvad den af motionärenföreslagna borgen af 500 rdr bko åter angår, är jag öfvertygad att densamma skulle med lätthet anskaffas, så snart full säkerhet för tjenstens bibehållande, tills dem blifvit lagligen förverkad, åtföljde utnämningen. I M 14, angående beredande af tillgång på duglig vaccin, har utskottet tillstyrkt: att Rikets Ständer mitte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det K. M:t täcktes i nåder förordna: 4:0 att dess sundhetskollegium må ombesörja, att, på vissa af kollegium bestämda tider, ett lämpligt antal kreatur må blifva inköpt och stationeradt vid rikets veterinär-inrättningar, för beredande af tillgång på duglig vaccin, i ändamål att till vederbörande läkare utdelas; 8:o att, genom kollegii försorg, i lånen tjenstgörande läkare må förständigas att under deras resor i länet söka förskaffa sig upplysning. om koppsmittade kreatur någonstädes äre till finnandes och derom göra anmälan hos vederbörande landshöfding; 3:0o att sundhetskollegium må utfärda en tydlig oeh lättfattlig anvisaiag till igenkännande af kokoppors beskaffenhet på djuren, med uppmaning till hvar och en, som upptäcker sådaze, att anmäla det hos närmaste kronobetjening, som vidare borda skyndsamligen derom inlemna rapport till landshöfdingen, hvilken derefter egde att anbefalla veterisärlätaren i länet att uadersöka förhållandet; och 4:0 att sunmdhetskollegium i allmänhet skall hålla noggrann vård deröfver, att det vaccinämne, son till användande utlemnas, icke må tagas från andra än friska personar. I ett memorial As 13 återlemnas em motion, som innehållit två olika ämnen. I Betänkandet MM 46, ang. föranstialtande af en normalupplaga af katekesen, föreslår Utskottet att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:t ingå med en underdånig anhållan, det täcktes Komgl. Maj:t till förekommande af de olägenheter, som vid undervisningen uppkomma deraf, att språken i olika upplagor af katekesen äro till olika vidd upptagna, i nåder låta utfårda en förklaring af kongl. cirkuläret den 7 Jui 4841,Rgenom hvilken anbefalldes, att vid elemantarläroverken och folkskolorna endast sådana katekeser mi b-gagnas, i hvilka språken, dessa må vara hemtade antingen ur allmänna kyrkobikeln eller ur den ef erkebiskop Lindblom begagnade öfversättning, äro införda till samma vidd och omattning, som de ega i den år 4810 utgifaa katekesen. I M 17 afstyrkes en väckt motion om statens öfvertagande af utgifsiogen utaf bibeln, psalmbeken och katekesen, hvarvid Utskottet, utan andra giltiga skäl anmärker, att så väl 60 regeringsformen som 1 8 5 mom. tryckfrihetsordningen synas lägga hinder i vägen för det ändamil, som med motionen åsyftas. I Je 48 föreslår Utskottet, natt Rikets Ständer ville i underdånigbet anmbålla, att Kongl. Mej:t täcktes, efter vederbörandes hörande, låta vidtaga sådana åtgärder, att de; nådegåfvor, som frår allmänna fonder och inrättningar äro anslagne åt gamla militärer, eller andra pensionsoch gratialtagare, måtte, så vidt möjligt är, samtidigt och med miasta uppoffring cc besvär för pensionärer och gratialister, dem till: bandshållas. I A 49 har Utskottet tillstyrkt, i anledning af en metion om upphörande af befglets vid indelta regemenrterna inverkan vid uppgörande saflegokontrakter mellan rotehållare och rekryter, att; Rikets Ständer ville ho: Kongl. Maj:t i underdånighet anbålla, det landshöfdingarne måtte i nåder anbeallas att, hvarr i sitt län, vidtaga lämplig åtgärd för att bereda rotehbållarne kännedem om gällande författningar; i afseende å upprättandst af kontrakt emellan dem och rekryt, samt för öfrigt noga hålla kand öfver efierlefaaden af bsrörde stadganden.p Motionärea klagar öfier att å flera ställen rege mentibef vid rekryteringar, umder förevänrdnij