Genom döden ... . Hvafalls? döden?... jag har väl aldrig maken Hvarför f-n talar majorn om skiljsmessa när menniskan är död ? N Och begrafven, herr tullförvaltare!n j Ändå! hon skulle väl i herrans namn vara fordfästad inpan majorn kunde tänka på att ånyo... jaha! det var så det!... men, oss emellan sagdt, ta mig tusan, jag tror att Minerva har lu:t. Till hvad ?o Åh, jo!... bm... talte ieke majorn om att... förlora fribeten, vet jag?n Fs! inte så bögt, jag besvär er! det kunde göra mig olyeklig. Här känner iogen kristen själ förbållandet och jag begriper ej huru ni kunnat få aning derom, men prisar ödet som lagt min hemlighet i sådana händer.s Hvad för något? jag boppas... jaha... hvafalls?2 Hvilken ovanlig hbederskänsla: veta sådant och inte förråda mig! oMen ... det bir öfvergår... jaha... på min äralv Och när jag nu hör att er älskvärda dotter ej heller bar lust att YPpa något... Mip dotter? jag anhåller... jsba ... hvafalls?a S? bryr jag mig ej om att hädanefter resa förklädd gevvM Won Förklädd?!... jag menar att majorn...w Ts! har jag icke bedt er tala sakta. Jag antar med största tacksamhet er artiga bjudving och efter ni ändå bar reda på allt, får jag kanske anhålla att i er egen källare nedsätta... ni förstår? ... kistan!... tyst!... tyst!s Tuliförvaltaren stod med öppen mun och stirrade på majorn som han trodde vara antingen mördare eller galen. Kist ... kisto... han förmådde icke ens eftersäga ordet. Ja, ja! sch!... med vinet, som jag smugglar in! Hvad befalls? Herrn... majorn erkänner att... han år ov Lurendrejare! min Gud, hvad skulle dået tjena till att förneka när jag hörde att ni redan visste det! Men ser ni, bästa herr tullförvaltare, derför bleif jag så rädd i början innan jag tillika kämde ert ädelmed.n t(Feorts.)