Aftonbladet – 24 januari 1851, sida 1

om svarande musikalisk färdighet. Rosamunda sade mig nys att ni sjunger och spelar harpi; vågar jag hoppas att n ieke vill af.lå min första bön, den: att få höra och benn. dra er talang ? I sanning, min grefvels — den unga enkan såg för. ijust och smickrad ut — ni framställer er begäran på et! sätt, som gör det nästan omöjligt att neka; men jag bedyrar er — hon höjde på axlarna — patt jg ordenfig! legat af mig här på landet, der man ju till och med saknar rigtiga muisikrum. När man blivit van att sjunga i sådana, vet ni väl hur svårt, hur nästan omöjligt det är, att göra det i andra.n : Grefven, som verkligen sjelf var skicklig sångare, ebaru en tillfällig heshet hindrade honom att pu låta höra sig, samt dessutom alltför artig att icke strax ge ett fruntimmer rätt, erkände visserligen den stora skilinaden, men fortfor icke dessmindre att, under:tödd af de öfrige, bdja kanslirådinnan, tills hon ändtligen lät beveka sig. Hirpan framflyttades midt i rummet och fick undergå en pröfvende granskning, som ingalunda utfö l fördelaktigt — y strängarne voro slitna och pedalen lör svaga — men nu skulle äfven andra svårigheter yppa sig. Den kiokiga damen hade redan försökt en fåtdij, två tabureter och tre eiler fyra vanliga sto!ar, uan att rågondera ;ccomode: ade, och man var i största förlägenhet om hvad om vidare skulie erbjudas. Den lille megistern hids vå5? föreslå xea hög pall,, och mejorn, som ånyo visade 818; att bords, när grefven med ens gjorde slag i saken, BEROM att sjelf lägga en liten soffsudde på sisan af en karmstor en fiatlighet som lyckades förtråflisgt och tillskyndade nom kanslirådinnans hela beundran och tacka . På en nidig,i,k skulle magistern framstörta att mottaga de hinder.!g k Pfjingarna, men råkade trassla sig i mat tan och otod pikakatlUP3 öfver fröken Papegoija, som mejorn pistod s SS peom af sig, eljest hade han icke ett all. den lyckliga och blef grefven, af cceh i äfven a ; 1 n det märkvärdiga föredraget böna. skulie man få höra Kanslirådinnan preludierade hk och di l jerft. När ven stra handen tog ett smäktande me ckord, gjorde den