dermera frångåtts, portot för enahanda wvigtl4 skulle bestämmas till 2 sk. bko, då brefvet befordrades en kortare väg än 40 mil och 4 sk., då det skulle befordras ett längre afstånd än 10 mil Skälen, hvarföre endast ett porto af poststyrelsen anses böra föreslås, lärer vara: 1:0. Den vida större beqvämligheten för korrespondenterne, samt lättheten vid brefvens expedition, och 2:o att det nu gällande brefportot endas: emellan högst få orter är lägre än 4 sk. bko; från Stockholms postkontor t. ex. endast till Dalarön, Sigtuna, Södertelje och Waxholm. En så stor minskning i den af postverket för staten hittills beräknade inkomst, som 40,000 rdr bko, är visserligen ganska betydlig: men man kan dock med visshet påräkna, att hos oss, som hos andra folk, brefvexlingen till följd af ett sådant lägre brefporto snart skall betydligt tillvexa, om också ej i samma stora progression, som i de länder, der nedsättningen, jemförelsevis med det förut gällande brefportot, hvilket i Sverige i medeltal uppgått till cirka 527 sk. bko, var vida betydligare, än här skulle blifva fallet. Detta visar sig af det förhållande, att sedan portot för utrikes brefvexlingen år 1847 nedsaittes med mera än hälften af hvad det: förut utgjort, ej blott detta porto nu uppgått till samma belopp som före nedsättningen, utan äfven portot för inrikes brefvexlingen, som till en del är beroende af den förra, de sednare åren ökats med omkring 15,000 rdr årligen och detta, oaktadt i anseende till de oroligheter, som i andra länder under tiden ägt rum och ett deraf följande märkbart afbrott i handel och rörelse, ett motsatt förhållande snarare varit att förvänta. Om i zammanhang med införandet af ett sådant uniformt porto tillika föreskrifves, att sjelfva portot, såsom jemväl i andra länder är brukligt, erlägges på det sätt, att brefven åsäta TR -— Ar AA MB MA m mm mm l G 4 tas stämpladt papper, å baksidan försedt med ett gummiartadt ämne (i Eogland af ungefär enm tredjedels qvadrattums storlek, med drottningens bröstbild) samt om utefter de allmänna postvägarne kontor inrättades der man kunde i tillåsta väskor insticka sina bref, utan vidare besvär för portots erläggande, än stämpelns åsättande, och der postiljonerna borde i förbifarten väskorna afbemta; så skulle, i och ge: nom lätiheten stt få brefven afsända, deras antal påtagligen ökas ganska mycket. Derigenom skulle tillika landsortens invånare vinna en fördel i lättheten att afsinda och erhålla href, och den svårighet och kostnad, som iså dant-afseende nu möter, till en betydlig det förminskas. För bondeståndet sknlle denna fördel vara af -oberäknelig vigt. Af hvad jag sålunda anfört kan man med visshet sluia, att den verkliga minskningena i statens hittills af postverket påräknade inkomi:t redan första året . utvisar,!. skall blifva mindre än som kalksulen samt att den snart sku!le genom en ändå lifligare tillvext i brefvex!ingen fyllas och att inom TR Mc vv f m— VS några år statens inkomst af pestverket skulle öfverstiga dess nuvarande belopp. Som postverket till fö jl af stegring af postintrader samt andra omständigheter i närvarande stund bör hafva ett betydligt öfverskott i räntebärande papper, uppgående till mera än 160.000 rdr, så finnes dessutom häruti en till-! gång att betäeka den genom nu ifrågavarande nedsättning i portot under ds första åren möjligen uppkommande brist. Jag har visserligen förnummit, att en del af dessa medel eller; 88,000 rdr äro afsatte till anskaffande af ett längre fram för postverket behölligt ångfartyg, men lärer detta dock åtminstone under; några år ännu kunna uppskjutas. Dessutom! finnes i alla fall derutöfver behållne medel till! ett belopp af 72,000 rdr. En särskild iokomst för postkassan torde äf-! ven ganska sannolikt komma att beredas af omförmälde brefmärken derigenom, att de kunna, på sätt som nu brukas i England, Frankrike, och andra länder, användas som skiljemynt, då sådant skall med posten afsändes, i stället. för vårt puvarande tunga kopparmynt, hvilket; dertill knappast är användbart. Den summa, som derigenom komme i allmänna rörelsen,!. skulle säkerligen till stor del fyila den brict, som de första åren kunde i postverkets in-: komster uppkomma. Dassförutan torde en icke obitydlig ivkomat kunna påräknas genom befordrandst af en mängd lösbref, hvilka nu fortskaffas af postiljonerno, utan att postverket derför komst. Blefve inlemningskontor inrättade utmed de allmänna postvägarne, skulie ock iör alla de bref, zom på omförmälde sätt fortskaf fas, postverket åtnjuta betalning, vederbörande korrespondenter jemvål erhålla sikerhat för brefvens framkomst och kommunikationen å:; landet betydiigen ökas. De usnderrärtel-er, bvilka mau nu Bödgas fortskiffa med sersk: dt bud, kvnde man då fortskeffa med porter, hvarifrån man nu oftast är hiadr:d genom det ånga afståndet till postgårdarne. Då det nu ur alla dessa syvpurkter kan be-! räknas, att den brist, som genom den åsyftade reformen kalknerats skola uppkomma för post; NR ej i sjelfva verket blir så stor, som: alkulen upptager, ssmt ätt den genom ökad bref vexling i alla föll snart skall DyNs då vinsten och den ökade beqvämligheten till förjd f dezna förändring för korrespotdsrterne för andein och industrien äro ögonskenliga, då en til:fällig uppoffring å statsverkes : ven fullt så betydiig som de gjorda bs: . utvisa, dock mise anses såsom serdeies väl använd, och då sluiligen den princip, som i an I dra länder tagits som axiom, eller att post-: verket ej i första rummet bör anses som en direkt beskattningsinrättning, äfven här måste ega sin tillämplighet, så torde det ej anses så-! som allt för mycket vågr:d:, om rikets hög!ofl ständer nu fatta de best lut, som jag ; härmed. vördsamt får motionera, eller att: I 1:o0. Ifrån och med 1852 års ingång portot. a AK a ge — ÖV — mo j uppbär någon in