lande af pass till Norrige, jemväl måtte al norska auktoriteter vid utfärdande af pass till Sverige iakttagas. I (M 3) angående våckt motion om föråndring i föreskrifterna för jernvräkeriet i riket, har utskottet upplyst att Kongl. Maj:t, genom nådigt bref den 27 April 1846, anbefallt kongl. bergskollegium att öfverse nu gällanda förordning, angående jernvräkeriet i riket af den 17 Mej 1814 samt derefter med underdånigt utlåtande och med ett efter inträffade förändrade förhållanden lämpadt förslag till förnyad författning i ämnet till Kongl. Maj:t inkomma, och att bergskollegium, under den 22 April 1847, efter att hafva inhemtat bergmästarnes samt bergskollegii advokatfiskals yttranden om och i hvilka delar 1814 års förordning behöfde förtydligas eller förändras, uppgjort och till Kongl. Maj:t öfverlemnat ett förslag till förnyad förordning i ämnet, äfvensom att öfver detta förslag vederbörandes yttranden biifvit af Kongl. Maj:t infordrade, men ännu icke inkommit; och har utskottet alltså stillstyrkt att förevarande motion ej må föranleda till någon åtgärd. I M 4, har utskottet afstyrkt en motion om insättning i sparbank af tjenstebjons aflöning, då det väl vore önskligt, om tjenare kunde förmås att mera allmänt, än hittills, afsätta någon del af lönen, såsom sparpenning för framtida behof, men det skulle innefatta ett b:2tänkligt och till missnöje hos den tjenande klassen ledande ingrepp i egande rätten att bestämma ett visst årligt afdrag af tjenstebjons aflöning för nämnde ändamil. I M 5 bar äfven afstyrkts en motion om uppmuntran åt tjenstehjon för fem års trogsn tjenst; tiden ansågs för kort och husbonden skulle få vidkännas en tvungen afgift. I JM 6, angående förändring i Hamnordningen af den 24 Jan. 1771, har utskottet, som funnit den icke vara så fullständig, som erfordras, och icke i allt öfverensstämma med gällande lag, ansett sig böra tillstyrka, att Rikets Ständer ville 3os Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att K. M. täcktes låta öfverse Hamnordningen af den 24 Januari 1771, så att densamma vinner den fullständighet, som af förhållandena påkallas, och i öfrigt öfverensstämmelse med gällande lag., I M 7 har utskottet tillstyrkt, att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underd. anhålla, att K. M. täcktes öfver högstberörde nådiga bref af den 6 April 1842 meddela den förklaring, att lagens stadgande om räntas beräknande ej må ligga i vägen för fastställandet af förslag till reglementen för sockenmagasiner, då den ränta, som i sådant förslag blifvit bestämd, ej öfverskrider fyra kappar på tunnan. I M 8, afstyrkes en väckt motion om föreskrifter för gifte husmäns och inhysesbjons utvandringar om våren till Danmark, för att söka arbetsförtjenst, på den grund, att det föreslagna vilkoret för meranämnde personers utvandring till Danmark, i ändamål att förskaffa sig arbetsförtjenst, skulle komma att utgöra ett undantag från den i fattigvårdslagstiftningen gällande grundsats, att enhvar må ega att, för vinnande af sin utkomst, välja dea vistelseort han för sådant ändamål anser tjenligast, samt dertill kommer att, enligt hvad för utskottet blifvit uppgifvet, de öfverklagade utvandringarne, om de äfven i ett eller annat fall medföra den olägenhet för fattigvården, som motionären omförmält, likväl i allmänhet varit för ifrågavarande samhällsklass ekonomiskt fördelaktiga. 1 M 9I har utskottet afstyrkt motioner (inom Presteståndet väckte) om upphörande af förhöjd presterlig tjensårsberäkning, m. m., såsom redan anbefalldt. I M 10 har utskottet afstyrkt en motion om förändradt befordringssätt till regala pastorater. Motionären Pehr Bengtsson hade föreslagit, att som vid återbesittande af regala pastorater inträffar, att af de på förslaget varande, mången, för att afligga det föreskrifna profvet, måste tillryggalägga 40—060 mil och att församlingsboerne nödgas re:a åtskilliga mil fram och tillbaka för upprättande och justerande af vallängder, samt för afgifvande af sina röster, äfvensom att, ehuru församlingen ofta, genom att gifva en af profpredikaoterne sin gemensamma röst, uttryckt en liflig öaskan att erhålla denne till sin själasörjare, pastoratet likafullt bortgifvits åt en extra sökande, hvilken af församlingen ej varit känd; att Rikets Ständer skulle hos Kong!. Maj:t anhålla, att till regala pastorater måtie, utan alle omgångar, genast utnämnas den, som Kongl. Maj:t finner godt bkugna med en slik nådegålva.x Han har i utskottet reserverat sig sålunda: Mot det beslut Utskottet i ofvanskrifns fall fattat får jag mig på det högsta reservera. Utskottei har sagt, att de: ligger utom gränser för de:s verksamhet, och i sidan: afseende, till stöd derför, åberopat 28 och 350 8S Regeringsformen. Hvarföre icke då i första rummet och vid frågans första bshandling åberopa 44 Riksdagsordniagen? Då hade hvarken min eller liztänkandes rätt varit beteger att få motionen remitterad till det utskott, deri den kunnat i grundlagsanlig våg behandlas. Men som utskottet nu tagit motionen under pröfning, så har beslutet, efter mitt förmenande, bordt blifva annortlunda. Likväl åsyftar min motion ingen ändring i de af utskoitet åberopade SS, utan her till sylte eadast och allsnast, att genom utskottets beslu: kunna få folkets önskan till konungethronen framburen, att det hädanefter varder befriadt ifrån dsn, från urgamla tider vishängande löjliga traditionen, att al mogen skall vara en regeringens iskbo!l. DÅ Kongl. Moej:t, enligt åberopade S8. har sin rätt bevarad att, vid yppad ledighet af regala pesiorater tillsätta de samma, så frågas, hvarföre skall folket tvingas och säckas med att afhöra och rösta på en prest, som det vanligtvis aldrig mera får höra eller se, då de i stället, allt efier pastorstets godhet, undiår en höglärd herre, som vid skolan utnött sin bis a tid, ovan vid kyrkan och det presterliga lifvot, äfvensom alla andra för församBv erna kögst vigtiga och angelögca kommuaala ifayra —LÄ——— Groskhandlaren P. Murens motion om reform i postporto. RA RA Am Am Am m Am ÅA sm VD oc RR RR. kr — vs MH MÅ —OR — RA mm fd om f—-— Jfd mA