Aftonbladet – 23 januari 1851, sida 1

återstod det bästa. När bironen tystnat, framträdde en liten raagister och tj:nstgörande informator hos enkekanslirådipnan Himmelberg, med ödmjuk anhållan att få uppläsa ett af bonom författadt vördnadsfullt fröjleqsäde, hvaruti det blend annat hette: pÅtt baron Gregors ädla lif bKund lixnas vid ett stort erkif Ugpfylet med bundraårs bedrifter, Som ropta utur fådrens grifter,.... samt slutade med en förklsring, att htn vorex: 7 sFör tid och evighet beskärkt Med l;ekass must, som himlen stärkt Uppå sin höge gunstlings bana.x Att den lille megistern skulle få skörda ymniga loford för sina så lyckligt uppenbarade e! a!degåfvor, var naturligt, och den älskvärda blygsambet, hvarmed hen mottog lem, höjde ännu mer hans förtjenst i mångas ögon, förnämligast hans viltra petronessos, som mafsides försäkrade alla, att bana var peit verkligt genis, aJag kunde just tro let, svarade en gammel major, annars rakknifsen, kallad, för sina mer kitande än qvicka infall, sty j:g bar aldrig i mitt lif sett en galnare figur, men har ofta hört påstår, att en narr och ett geni skall vara ungefär detsamma... Kom mine herrar,, fortfor han till någre unge löjtnanter, bvilka elltid med stort nöje följdel och lyssnade på sin srofkornige förman; det vore obelsosamt att inte dricka Alt glas på så mycken röra! Klungan troppade af att Lörsamma uppmaningen cch kansljrådinnan sväljde sin harm. Blend sällskapet befunno sig äfven kyrkoherden och proslippan. Som närmare grannar än minga andra, bade in. sendera kunnat uteblifva, och Elfborg iakttog dessutom alla tillfålien att visa bur föga ban mindes den afvighet, hvarmed ban af somlige i början blifvit bemött. Nu bade förlofningen med den rika arftagerskan förlänat honom en vigt,som uteslöt bvarjs återstående tvifvel om bans värde, och ban fick röna allt flere bevis på aktning och upp märksamhbet från de. bögmögves sida. Baronen välkom nade honom som sin bästa vån, och försäkrade att ingens artighet glädda horom merar.