Aftonbladet – 22 januari 1851, sida 3

dan han sedermera blifvit erbjuden en vaktmästare befattning under riksdagen. Kärandeos biträde, hr Carl Lorentz Juvior, yrka elde, att genera!adjutenten Tersmeden, som vore stäm i brottmål, icke måtte tillåtas svara genom ombud utan åläggas personlig inställelse, hvilket yrkande a svarande ombudet, öfverkonstapeln Björkblad, be 4 streds, och resolyerade rätten häröfver att rätten fö närvarande icke ansig generaladjutanters personlig r inställelse nödvändig. För flere vittnens hörsnde uppsköts målet till de: 28 i denna månad. — Då det emellan drängen Westerberg och enke fru Kullman vid rådstufvurätten snhäsgige mål an Igående kost och lön, i går åter påropades, anmälde Ifru Kullman, att fastän hon visste med sig, det hor Ibaft giltig anledning att skilja Westerberg ur tjensten, hvilket hon äfven kund3 med vittnen styrka så ville hon likväl, för att slippa obehsget att processa med en tjenare, gifva honom en förlikningsumma af 23 rdr res, hvilket honetta anbud af We; sterberg också genast antogs. oc Sist gårdag häktades af poliskommissarien . Tromasson f. korrektionisten Carl August Sjögren, för det han på falska, i komreraren Gestrins namn skrifna reqvisitioner, hos handlanderne Bredenberg, Probst och Pripp tillnarrat sig diverse varor, hvariIbland större partier p:pper och bomuilsgarn, samt IS. k. sadeljolar, sådane som begagnas af tapetserare. Hos hr Pripp ensamt hade han på så sätt lyckats tillnarra sig varor för 424 rår bko. Vid med Sjögren i dag hållet polisförhör erkände Than förhållandet, samt uppgaf att han pantsatt bomlullsgarnet på allmänna panilånekontoret. Papperet Thade han försålt till kryddkramhandlaren Krumlinder på Österlånggatan, samt sadeijolarne till tapetseraren Hyllesgren vid Brunkebergstorg. I anedning deraf erhöll Thomasson tillsägelse att ofördröjligt begifva sig till Hyllepgren och Krumlinder, lför att efterhöra förhållandet och återtaga de försålda vsrorne, Efter en stund återkom kommissarien Thomasson, itföljd af hr Hyllengren, hos hvilken han funnit 26 stycken sadeljolar köpte af Sjögren. Hr Hyilen2ren upplyst: på fråga, att Sjögren presenterat sig 208 honom såsom kommissionär, med namnet Lundgren, i anledning hvaraf Hyllengren ingenting misssänkt, utan koutant köpt v:rorna efter partipris för sammanräknadt 437 rdr rgs, såsom medförde qvitttensor utvisade. Då hr Krumlinder icke träffats hemma, uppsköts emellertid målet för hans hörande till nästkommande lördag och Sjögren återfördes till häktet. Carl August Sjögren var för några år seden anstäld såsom extra postskrifvare härstädes, samt undergick bestraffning och dömdes till korrektionshus derför att han uppbröt främmande bref. Han synes ännu ej vara 30 år gammal. — Flere slagsmål och oordningar hafva sist). gårdag passerat på gatorna. Deribland förekommer, att en bergsprängare vid namn Carl Lindström på Blasieholmen öfverfallit och svårt slagit en annan bergsprängare, Rundberg. Lindström är af denna anledning uppkallad till poliskammaren. — Det är förut nämndt, att en spetshandlerska angifvit förre polisuppsyningsmannen Lundgård att på Kornkamnstorget hafva öfverfallit samt slagit och sparkat henne. Hörd häröfver förnekade Lundgård angifvelsen; men då tvenne af kärande parten åberopade vittnen sammanstämmande intygade, att Lundgård vid det uppgifna tillfället våldsamt gripit henne öfver ansigtet 2:ne gånger, samt sparkat henna, bötfäldes Lundgård att för gatufredsbrott och 2:ne slag böta tillsammans 44 rdr 32 sk. bko, samt att ersätta vittnena. j t i i — I Östgötha Correspondenten för den 48 d:s läses följande tilldragelse: I långliga tider har en temligen allmän klagan försports öfver de förvirrade begrepp om dem itillkommande mskt och myndighet, den benägenhet för öfversitteri, som ännu i våra upplysta tider ganska ofta visar sig bland undtrordnade tjenstemän, isynnerhet på landet, samt de våldsamheter, som i följd deraf och endast på lösa misstankar, understundom utöfvas emot fullkomligt oskyldiga personer. Vi hafva nu erhållit en ytterligare, ganska upprörande bekräftelse på rättmätighetea af denna klagan, i det att ett dylikt våld just i dessa degar blifvit begånget i stadens grannskap och under omständigheter, som göra att vi anse det böra få en så vidsträckt offentlighet, som möjligt. Misshandlingen träffide denna gång en persos, som allsjemt gjort sig känd för en stilla, ordentlig och bedrande vandel: hautbolsten vid första Iffgrehadierregementet, herr Berg. Eoligt hans egen, inför tjonstgörande majoren afgifaa berättelse, förhåller sig ssken på följende sätt: Fredagen den 40 d:s, på aftonen, kände sig Berg något lilamående och företog derför en promenad i friska luften. Sedan han sålunda gått öfver Stån-) gebro och utkommit på lanisvägen, öfvergick illamåendet tiil en fullkomlig sinnesyrsel, så att han i ett tillstånd af total medvetslöshet vandrade hela natten och en del af lördagsförmiddagen, utan att veta hvart. Då ban slutligen kom till någon sens, befann han sig på sjön Roxzea i närheten af Idingstalandet. Uppkommen der, anträffades han af bön der, som voro sysselsatta med skogskörslor och som, troligen i följd ef Bergs förvirrade utseende, eansågo honom för deltagare I en natten emellan onsdagen och thorsdagen begången stöld, antingen vid sjelfva Icingstad eller i grannskapet, samt antastade honom ierför, och fordrade dock utan våld, att han skulle bekänna och uppgifva sioa medbrottslige. Berg, iom, ehuru ännu besvärad ef yrsel, dock nu kunde öra reda för sig, uppgaf sitt namn och hemvist, amt förklarade att han var fullkomligt okunnig om ien ifrågavarande stöldep. Emellertid toro bönder mm um rtuRmR AA