Aftonbladet – 22 januari 1851, sida 1

muto da-fe, bvarvid ett par svaria ullstrumpor, förestäl ande en bögst mystisk figur med osynligt bufvud, mer ned fötter in L:bens-grösse, högtidligen öfverlemnades å igorna, under Jiudeligt uttalande ai den ännu på vissa orte land allmogen gängse, så kallade mlatinska, besvärjelse ormeln: Årje Marje kras i domar i dike, buller i amen Haja i More, Meckel i brore, Messare böcker tre, Gud: rd amen ! Sedan kunde man nu ändteligen vsra fullkom:igt trygg, lika trygg som den stackars Plato sjelf, hvilker lycklig okunnighet om det rysliga öde han in effigte fick undergå, lugnt fortsatte resan med sia busbonde. Elftorgs ledsnad då han vid hemkomsten raoltog un: ierrättelsen om öfverstens oförmodade besök under han rånvaro, kunde endast jemföras med hans förvåning at cke få moltaga något mer än en belsning. Jag kan e örklara dets, sade han, ;ty om Edwin också ej ernade far. upp bit, bade eit bref kunnat inlemnas vid kyrkan, elle hvar som helst i grannskapet. Talade bsn om henne?.. Hon var väl frisk, vill jag boppss?, Eilborgs blick fästa des forskande och oroligt på Mörtba. Ja... han nämnde visst ingenting annat!, svarade hon men rodnide ovilkorligt vid tanken på hur litet hon sjelfva verket bade att meddela, samt vid mycket annat fom kanske äfven läsaren minnes. Eliborg kände sig allvarsamt oroad. Prostinnan döl jer ju ingenting? sade ban, och fattade med värma ben. nes hand, det är mycket bättre att jag får veta allt. Men!... hvad skulle jag dölja?... jog bedyrar er, si sent jag Jefver, att jag icke hört det minsta orcande on mamseil Willmer., sHm!,.., Efborg skakade misstroget på bufvudet oci släppte prostinnans hand; jag måste väl tro er då, eburi det förefaller mig hesynnerligt... Nå! hvad tyckte pro stinnan om den beryktade öfversten? Jo... mycket bra!... Det var i sanning en gansk älskvärd... en ovanligt upplyst... med ett ord... e högst intressant man,, stammade Märtha, skiftande för och darrande mera nu, än när hon fruktade att förråd sig för Edwin. Ellborg betraktade henne förvånad och rynkade pan nan, utan alt vilja göra någon mer fråga. Hvad är de