Aftonbladet – 22 januari 1851, sida 1

Mirtha mod till sig och frågade: om hon icke finge nå gon särskild helsning att framföra från —g? Hon visste ju ej, den stackars prostinnan, hvad hon eljest skulle säg: eller svara Ellborg vid hans hemkomst! Alltför gernal! sade öfversten, om prostinnan så viil eburu jag, sanningen alt säga, icke fick något sådant upp drag, emedan Antoinette visste att..., han hejdade si ögonblickligt, ja, emedan hon icke visste att något yrvå der skulle jaga mig bit upp och möjligtvis sätta mig tillfälle att träffa bennes — förmyndare. Kanske kurd detta verkligen ske vid återresan, om jag ej kommer at taga någon annan väg. Emellertid får jag för denna gån rekommendera mig och tusenfaldt tacka för den trefna och gästfrihet jag funnit. Märtha bad honom vara välkommen när helst det li sig göra, och man skiljdes åt som gamla vänner cceh be kanta, ehuru hon hastigt kännt ea py misstarka uppsii Hon hade bört honom för-säga sig, väl blott på ett end ord, men som gaf henne full anledning att tro, det han besök icke var så alldeles tillfälligt, och saromanladez: n detta med hans sätt och frågor föregående afton, fann ho tillräckliga skäl att på nytt blifva förskräckt och förbryl lad. Hvad ville han veta? Hvad var väl hans afsigt Leddes ban af något enskildt intresse, som möjligen dela des af en annan person?... Märtbas hufvud svindlade — bon ville knappt tänka den tanken till slut; men känd en dödlig fruktan att olycksaliga rykten om pastoratet vilkorliga återbesättande skulle kurna tagas som anlednir till en kanske förestående kris, hvarom hön länge fört haft en dunkel aning... Innan vi nu gå vidare, höre vi dock kanske äfven ft ordningens skull berättas, att bland prestgårdens tjonste persoral åstadkom eafresan en uppriktig glädje och lättna Väl bada Plato uppfört sig, belt menniskolikt och ma skydde ej ens att af hans händer mottaga de frikostig drickspengar öfversten lät utdela, ren i alla fall var ha ohjelpligt svärtad och misstänkt, och man hade med sto besvär vidtagit ett sista mått och steg att tillintetgö: vådan af bans uppenbarelse och skydda sig för alla fran tida följder. I samma ögonblick slädarne foro ut af gå den, firades nemligen i brygghusspisen en litea heml