I mMandagar och IL.rsdagar. UTRIKES, Med tyska och danska poster hafve vii dag emottagit tidningar från Hamburg, Berlin och Köln t. o. m. den 14 och Paris den 42. Från London och Paris gå telegrafunderrätielser t. 0. m. den 13 dennes. DANMARE. Ifrin Kiel hade man säkra underrättelser, att ståtbållarskapet och den s. k. landsförsamlingen ingått på de vilkor, som tyska kommissarierne . uppställt för holsteinska stridigheternas bemedling. Man känner nu dessa vilkors beskaffenhet, och vwi införe här en berättelse såväl om hvad som föregått besluten, som dessas lydelse. Den 6 Jan. ankommo, såsom bekant är, kommissarierne, den österrikiske med fullmakt i det tyska förbundets namn, den preussiske Preussens och dess förbundnes namr. De aflemnade fullmakterna och yrkade: 1) fiendtligheternas omedelbara inställande ; 2) alla truppers dragande bakom Eideren; 3) armöens reduktion till ;:del af dess dåvarande styrka; 4) landsförsamlingens upplösning och 5) alla till krigets fortsättande vidtagne åtgärders iaställande. Deremot tillkännagafs att danska regeringen vore villig att genast draga sina trupper tillbaka, med undantag af hvad som kunde erfordras för lugnets och ordningens vidmakthållande i södra Slesvig. Rättsfrågan blef af kommissarierne, såsom varande utanför deras uppdrag, förbehållen tyska förbundet och landshetren. Kommissarierne anmärkte, att ändamålet med deras sändning var återställelsen af ett tillstånd, som tillät förbundet att försvara hertigdömet Holsteins rättigheter, o. s. v., samt förklarade, enligt hvad redan kändt är, att om ej uppmaningen åtlyddes, en exekutionsarme skulle inrycka; 3 dagars tid lemnades för verkställigheten, men förlängdes till den 11 Januari. Uader tiden underhandlades; man ansåg att kommissarierne icke kunde styrka att de handlade på alla tyska staters vägnar; men dertill kommo äfven andra invändningar från utskottets minoritet och oppositionen i landsförsamlingen. Slutligen beramades att vid truppernas tillbakadragande bakom Eideren, Rendsborgs och Fredriksorts fästningar skulle hållas af hbolsteinarne besatta, samt att sättet för armeens reduktion skulle hänskjutas till (de bestående) wutoriteternas afgörande. Allt öfrigt skulle bero uf vidare underhandlingar mellan Förbundet och Danmark, hvarföre Status quo ante bellum olef antaget såsom grundlag för dessa. Nu skiljde sig ståthållarskapets begge medemmar. Reventlow sade: att den som med vapen satte sig emot tyska regeringar, var ej tyskny och gaf efter. Beseler ville fortsätta striden och motsätta sig exekutionstrupperne, sägande: vi äro i följd af gudomliga och menskliga lagar pligtiga att göra motstånd. Alla departementschefer slöto sig till Reventlows mening. Utskottet valdes i den anda, att venstra sidan kom i minoritet, och majoriteten illstyrkte att gifva efter, under reservation af andsrättigheterna. Deras utlåtande, som anogs i hemligt möte den 10 och 11 Jan., inrehöll: 1) att landsförsamliagen var enig med ninisteren (d. v. s. Reventlows mening); 2) tt landsförsamlingen önskar och förväntar att tåthållarskapet efter fritt och bästa skön: vill idrsga till att hertigdömenas och undersåtares rättigheter och intressen må göras gällande ch -befordras vid underbandlingarne mellan yska förbundet och landsherren; 3) att landsörsamlingen på sin sida reserverar landsrättigeterna i det hela oeh hvarje särskild mot ;varje kränkning vid en definitiv ordning af örhållandena; 4) och att den berättigar preidenten att på lämpligt sätt offentliggöra denna eservation. Minoriteten ville, att ståthållarskapet skulle idtaga motståndsåtgärder och uppmana det tt förklara kommissarierne icke legitimerade isom tyska förbundsfullmäktige. Landsföriumlingen röstade först kl. balf 6 på morgonen en 11 om saken, och med 47 röster mot 28 ptogs ministtrens åsigt. Sn TTR