Aftonbladet – 20 januari 1851, sida 1

oo FÖRSLAGET I P, —) UPPSATT, AF EN F. D. STUDENT. 1v. Osktadt denna försäkran af Märtha, kom man sig ej vidare för att återtsga samma ämne förr än en dag när posten medförde ett bref till Eifborg med svart lack och en prydlig utanskrift, synbaligen af fruntimmershand. Prostinnan betraktade en sturd det lilla hemlighetsfulla budskapet innan bon lät inbira det till dess egare, som om aftonen frågade 2om hon sett att han fått bref från — Zn Ja, jag tyckte så!s svarade hor, böjande sig ned efter en s2x, som 1 detsamma råkadle falla på golfvet. Jag hsr det med rig,, fullföljde Eilfborg, ifall del roar prostirnan att se hvad Antoinette skrifver. Märtha gjorde en tacksan böjning på hufvudet och mottog brefvet, som från början till slut andades en ren och barnslig uppriktighet, sam för det mesta innehöll tal om modern och sättet hvarpi hon sökte skingra sin sorg och saknad. Jag följer så trget som möjligt alla mammas föreskrifter, utlät hon sg deri, ech indelar mina arbetstimmar på samma sätt som hon pligade, samt gör utdrag och anmärkningar afoch om hvad jag läser och hör, liksom då, men är ledser att icke tant sedan vill se och fålla sitt omdöme deröfver, ty på dessa små recensioner,, som mamma kallade dem, tyckte jag mig alltid vinna så mycket. Nu gömmer -jag det i stället til:s du kommer, men gör det blott smart, Sigismund! att jag får höra om du tycker mig gå fram eller tillbaka; — ack, i fjol! då visste jag för hvar dag huru det var — då hade jag mamma att fråga! Tant Ulla är visst mycket förträfflig, men vet du, jag kan aldriig känna mig riktigt förtjust deraf, aldrig lätt och fri i bemmnes sällskap; det har nigot tungt och afkylande med sig som jag ej kan beskrifva Jag respekterar icke blott — utan jag har äfven respek för henne, och det är alls icke lika. Gud låt mig aldri få känna det för dig, jag vill bålla mycket mer af dig ä! så, gode, älskade broder! Jag vill aldrig vara rädd för di om jag också har begått någt fel, det var jag aldrig fö mamma; men bedröfvad, du! — bedröfvad, se det var ja ändå in i själen när jag fam att jag gjort henne emo! eller icke var som hon önskide j2:g skulle vara, Jag så ) Se A. B. N:ig 2—2, 6—11, 43 och 14,