Aftonbladet – 18 januari 1851, sida 2

ken deremot alltid skall medföra den bestämda fördeler för Antoinette, att hon från början, betraktad som cen allvarsam och aktningsvärd mans brud, skyddas för rika och värnlösa flickors vanliga lott, att lättsinnigt anses som god pris för den slugaste. Tvenne år skola som j:g hoppas vara tillräcklige att stadga edra känslor och ert omdöme, du har redan en tjenst som gör dig oberoende, en verkningskrets inom hvilken jag mycket heldre tänker mig Antoinette än i dan mest lysande sambällsställning, der allt ånyo kunde gifva näring åt den fåfånga sjelfkärlek, hvars tidigt utsådda frön jag med möda lyckats qväfva. Sigismund! Sök nu att fullborda och stadfista mitt verk och att älska mitt barn, jag ber digi hon förtjenar det med sina många berrliga anlag! Lär benne att varmt älska Gud och dig, det behöfs ej mer föratt fullkomna dem och återgifva mig henne sådan som jig i min fåviskhet ännu hoppades att sjelf få dana och utveckla hennes själ och bjerta!s Hvad skulle jag invända mot dessa bevekande ord, uttalta af en döende moder? Jag lofvade än en gång för min egen del allt hvad jag kunde och besvor henne blott att icke i det ringaste våldföra sin dotters känslor, af hvilka smärtan nu skulle döfva och utesluta alla andra. Frukta ej att jag vill tvinga hennsex, side min faster och tryckte på nytt med rörd och tacksam blick min hand, när jag talt vid benne, skall hon sjelf få säga dig sitt bjertas svar, och du kan då lättast skönja hvad verkan mina ord haft på Lennes sinne.s — Jag iemnade min faster, bestormad af tusen olika känslor, och gick bort, långt ensam .bland ödsliga vilda klippor och skär; det gjorde mig godt att få luft, både mitt yttre och inre hade behof deraf. När jag återsom var det nära natt, men jag kände likväl en motvilja att gå in, cch satte mig i den lilla trädgården som tillhörde huset. Hastigt ick jag se någon nalkas, det var min unga kusin. Jag bar länge väntat dig, Sigismund!, side hon med en lätt larrning i röster, soch började nästan frukta att du ej ville återvända. Har du kanske redan ångrat det löfte du gifvit vår moder?. Mir goda Antoinette, svarade jag öfvarraskad af benrnes oväntade fråga, sätt dig här en stund att vi få språkas vid, jag har mycket att säga dig. Allt vad du segt mamma känner j2g redann, återtog hon, noch