Aftonbladet – 18 januari 1851, sida 1

Europa 1850. (Några utdreg ur en utländsk öfversigt.) I en bland Tysklands mest lästa tidningar Kölnische Zeitung, förekommer en uppsats med rubrik Das Ausland im Jahre 1850, hvaraf följande utdrag, tagna i samma ordning som originalets, torde ega intresse äfven för svenska läsare. Folken på den aflägsna Skandinaviska halfön nedskåda i trygghet från sina berg, som från en amfiteater, på Europas blodiga sorgspel. Redan förlidet år, likasom alltsedan 1809, egde de den lyckan att få behandla de äfven bos dem jisande politiska frågorna utan inre skakningar; ja Norrmännen glädja sig sedan en hel mansålder åt en fri statsförfattning, hvarmed de äro likaså belåtna, som Förenta 8taternas medborgare med sin. Landet bar inga skulder; sjöfarten, handeln och välståndet tillväxa; Konungadömet (utan adelss )å n tyckt; och nir en utlindning, Herro Harring sökte sätta republikanska åsigter i omlop; vann han icke bifall; till öfverflöd landsförvist es han. — Sverige, der medeltiden qvarstannat i många stycken, och icke blott i riksförfattningen, ser snedt äfven på brödrariket. Väl bar en beryktad riksdagstalare förliknat de fyra riksstånden vid Eddan: fyra dvergar, som bära det fo: ngötiska bimlahvalfvets fästen; men hans poetiska bildspråk gjorde ringa intryck. Länge har man insett det ohäkliga i dessa föråldrade former cch begripit nödvändigheten att utbyta dem emot enklare, medelst en allmän foikrepresentation. De sednaste tilldragelserna i Europa gåfvo en ny påstöt till omskapardet af svenska grundlagen. Reformföreningar af temligen rädikalt slag hafva utbredt sig i riket. Efter långvariga rådplägningar till medlande mellan de söndrade menpingarne, hade Konungen framställt ett nytt grundlagsförslag, som af riksstånden skulle skärskådas vid den i sistl. November öppnade riksdagen, cch styrelsen lät utgifva tablåer öfver följderna af den i detta grundlagsutkast föreslagna nya valordningen. Enligt de sednaste underrättelserna förkastades det af Adeln, Presterna och Bönderna; somliga tyckte det gå för långt, andra icke långt nog. I grunden håller hvart stånd på sina privilegier; och att till allmänna folkombud omskapa en samling stelt afskiftade stånd, genom stånden sjelfva, har i sjelfva verket stort tycke af Mänchbausens bekanta konstgrepp, då ban fattade sig i sin egen hårpisza och drog sig upp ur kärret. — Genom en troppafsändning till Slesvig deltog Sverige än en sång i de europeiska tvisterna, vid hvilka det fordom, under tiden för sin tillkonstlade makt, spelat en så stor roll. Måtte de Nordgermaniska folken i tid begripa nödvändigheten att förena sig med Tyskland, till gemensamt värn emot den hotande Slaviska öfvermakten. Ryssland har icke synbart nåtts af de sedan 1848 inträffade europeiska rörelserna; men de skärpta, verkligt barbariska förordningarne mot de högre undervisningsverken, uppstegringen af införselstullen på böcker, och andra nyinförda hinder mot kunskeapers spridning, äro bkväl företeelser, som röja maktens fruktan för vesterlandets anda. Efter utseendet har Ryssland endast vunnit på de inre oroligheterna i dess naboländer. Det har uppträdt såsom beskyddare för Danmark; det har gjort Osterrike och slutligen Preussen till sina vasalier; det har besatt Donaufurstendömena, och mot alla traktater och löften, drager det icke RR EEE ERS