Aftonbladet – 18 januari 1851, sida 1

FÖRSLAGET I P, —) UPPSATT) AF EN F. D. STUDENT. LIL. Märtha hopvek långsamtt och sorgfålligt det stora, stela papperet med sitt besynnerrliga, nästan halfofficiella innehåll, och lät det hvila undier sina sammanknäppta händer. Intet drag i bennes ansigste förrådde någon inre strid, tvertom uttryekte det blott ett stilla men djupt och innerligt deltagande, när hon öppnade läpparne och sakta hviskade i afbrutna ord: Arma, arma moder!... du ville betrygga dina älskades lycka... ack! vete vi någonsin kvad som utgör vår egen... Jångt mindre andrasl.... E borg inträdde. Nå vil! sade han, och fästade en halft orolig, haft forskande blick på prostinnan, som återlemnade honom pappert huru bedömer ni nu både dettas innehåll och mitt def följande handlingssätt VO I er fromma släp ings önskan, svarade Märtha lugnt, ser jag blott en moders Kärlek och oro parad med hoppet att kunna skapa tvänn? älskade personers lycka — och i er... beredvillighet — .örlåt om jag kanske använder ett oriktigt crd — en nav rlig gärd af den sonliga tacksamhet och kärlek: ni var sXyldig er moderliga välgörarinna, då jag icke bbetviflar ni va öfvertygad om möjligheten att hennes önsskan kunde uppfy.las, enligt den åsigt och mening hon hbysste och hvarförutar AI säkert icke gilvit ert löfte.e ij Det skedde ej heller så cobetingadt som prostinnan Vanske tror, genmälte Eifborg symbart lugnare, och min första tanke var till och med em bestämd vägran, men buru ofta bero vi ej af ögonblicket och omständigheterna trots alla föresatser ... Jag kan ej beskrifva hvad jag erfor när jag; betagen af den högsta öfverraskning och de stridigaste känslor, fann mig urståndsatt att fatta ett beslut eller frambringa ett ord, och väcktes ur den ena pinsamma belägenheten till den andra af en suck, så tung och djup, at! jag tog den för dödens vanliga och sista budskap ... Jag sprang upp men nästan hejdades af den spöklika syn som Se ) B. N:ig 2—4, 6—41 och 13,