Aftonbladet – 17 januari 1851, sida 1

FÖRSLAGET I P—) UPPSATT, AF IEN F. D. STUDENT. ANDRA AFDEIiNINGEN. I. En temligen lång tystn:id hade följt på den vf Elfborg meddelta nyheten, hvarmed vi slöto vår förra afdelving, och som på prostinnan Närtha syntes utöfva en så egen och utomordentlig verkan. Den känsla af smäria, som blandade sig i hennes öfveraskning, uppväckte tillika henpes bäfvan och blygsel, ce hon egde i detta ögonblick bvarken mod att undersöka sitt inre, eller att uttala en lyckönskan, som: hon frukt:de kunde förråda hennes säl! samma rörelse och som hennes bjerta I mer än ett fall måste jälva. Hans kusin! Hon hade förr bört bonom nämna benne, men då som en ytteriiggt bortskärd och lättsinnig ficka, hvilken man ej kunde älskaa, blott beklsga, och likväl var bon nu hans — föstmö! Hade han ej ofta ömkat den men, som, bländad af hennaneg rikedom och ytliga företräden, en dag skulle frestas aatt välja heme till maka? Och lixväl hade han nu-sjelf gjjort detta val, så stridande mot h:ns förra täcke:ätt och sär hestigt beslutadt, som hade har icke ens haft tid al besinna sig! ... Hucu borde Märtha förklara dessa motsägelser ii en karakter, så lugn, allvarlig och konseqvent som Elfborgs? Det måste finnas skäl till hans handlingssätt, hvilka hon ej kunde gissa, men utom hvilkas kännedom hon ej heller ville eller vågade k!andra honom ..... Prostinnan har icke ett ord stt siga mign, började ban omsider, och jag kan ej undra derpåp Ni bar tyvärricke kört mig tala fördelaktigt om Antoinette, och jag var äf ven så belt och hållet oförberedd på min fosters sisia in sken, att det kostade z ett b falla dno yHurup stan ut 4 Jn in öd Ellborg, parsta mycket fjoörde des nea ov pörmare förhefla derna