hållareembetets påbud, samt upphäfde således i detta fall regeringsmakten till utöfvande af svenska folkets rätt att sig genom rikets ständer allena beskatta. Det är, såsom häraf synes, rådgifvande åtgärden vid detta, den 41 Jan. 1850 fattade regeringsbeslut, som borde med all grundlagens stränghet behandlas. Den genom embetsmannagodtycke lidande klassen, begärde blott den rätt för sina personer, som var dem i lagar, konungabre? och privilegier tillförsäkrad. Den sökte ej att:vinna förändring i hvad Konungen, angående burskapens upphäfvande för framtiden beslutat. D2 som egde rätt att beskatta den, hade icke det gjort, utan tvertom förklarat den böra derifeån befrias. Med ett ord: hela denna sak innefattar otvifvelaktigt ett af de svåraste förbiseenden af såväl vilkoren för beskattningsrättens utöfning i vårt land, som enskilda medborgares rättigheter: ett förbiseende som gällt och ännu kan gälla mångens välfärd; och jag vågar derföre dertill påkalla höglofliga utskottets synnerliga uppmärksamhet. Det är bevarandet af enskild rätt, som är hufvudvilkoret för alimän säkerhet och samhällets trefnad. Johan Johansson. från Örebro län.