Aftonbladet – 16 januari 1851, sida 3

on vet icke om han har någon. Och hade nan också återvändt med lifvet, så skulle hans pragder icke blif vitföremål för någon bågkomst häfderna. Han utgjorde blott en cmärklig lel i någon bland de af menskliga varelser betående machiner, som få namn af regementen. Dessa målvisgar äro icke fantasiens; de äro natta daguerreoiyper af verkligbeten. Vill nåson färglägga dem lifligare, efter naturen, så an ban det, utan mycket äfventyr att taflan lir för bjert. Slutligen må vi väl fråga: hvilka förevändningar kunna fremdregas till ett krigsutbrott, uf pågon bland de makter, som nu hota Europas red?... Medborgerl:g fribet och politiskt oberoende erkänna vi såsom värdiga mål att strida för, om de kunna nås genom krig, men icke på annat sätt. Ensamt Hessarne äro, bland alla dem som tvisten angår, de som ega en klar sat, en virdig, flöckfri och ärofull. De hafva förhållit sig beundrarnsvärdt, och det måste bittert smärta hvar redlig och ädelsinpad man stt se dem underkastede enväldet af en furste, som icke tvekat att kalla främmande bajonetier till sit bitröde, för att trampa sitt eget folks grundlsghga och kesvurna rättigheter under fötterna. Hade Preussen mellenkommit endast för att ärligt skydda den grundlagliga friheten i Kurbesser, då skulle man kunnat önska det all möjlig framgång. Men olyckligtvis bar det uppfört sig så, att hvarken fisnde eller vän ken tro på det. Det har förverkat apsprålet att uppträda såsom grund ighetens kämpe. Ruropa kan ej högakta t; Frankrike och Englend kunra ej förlits sig på det. Nationen är känd som öäreiysten: korupgen som vek, vacklande och sjelfrådig För en konung, som så länge vägrade sina undersåter den grundlag han lofvat dem — som sökte öfverkorsa den så snart den va: gifven