Aftonbladet – 16 januari 1851, sida 1

Hvad krig är och ansvaret för de styrande. Vi bafva ien engelsk tidskrift sett en artikel i detta ämne, den vi anse i hög grad förtjent att årergifvas, så mycket mer, som den helt och bållet öfverensstämmer med och närmare utvecklar de åsigter öfver samma ämne, som Aftonbladet hyliat och framställt. Det enda som bör anmärkas är, att början af artikeln antyder på den nyligen passerade epok, då ett krig syntes nära att utbrista i Tyskland. Hotet med krig fortfar. Man boppas och tror, att en sådan olycka bör kunna undgis; men emellertid synas så mårvga siå beredda dertill å ömse sidor, liksom angelägna att framkalla det, och det förerdas med en lättsinnighet, så föga öfverenstämmende med det hbemska allvaret i sjeifv: ssker, att den som kan låta höra sin röst irför folken knappast förmår göra merskligheten en större tjenst, än genom erinran om nigra af de verkliga omstärdigheterpa vid deta slags: tillställning, hvarpå man vanligen endest töniker abstrakt och med en klick på ytan oc3ljuspuskterna allenast. Det vore icke illa om äfven styrelser och diplomater någongång kurde bringas att efcersinna det ansvar, hvarmed de belssta sig, när de lössläppa krigets oiycker b!2nd folken, förevänd ningen dertill må för öfrigt vara hvilken som helst, och om det dirsonliga broit de begå, när förevändningen är småaktig, falsk eller möj!ig att undasröda. Franska revolutiosskrigen, de sista allmänna, som hem ökt Europa, kunra räknas ibland de mest förstörande, som historien känner. Det uppkommo orden de privilegierade i Frankrike, ä utveckling, hade lemnzt Jarde päggat de öfriga makterpå att koslis det nya sictssbickets förstörande, hvilket i sin ordning ;jrambrogte terrorismen och dereefter ledde till Nepaleors eröfringar. Reaktionen är sig nemligen alltid lik. att föredraga bllod cch förstörelse framför eftergifter ål de memskliga rättigheterna.