Aftonbladet – 16 januari 1851, sida 1

Men hvad kan vara orsaken att åsigterna om krig kunnat blifva så bimmelsvidt skilda från hvad man borde förutsätta såsom alltid och öfverallt gällande bland kristendomens ke könnare — så stridande mot hvad de skulle blifvit, om kristendomens läror ägt någon del i deras tillkomst?... Derma i ailmänhet oörklarade sjelfmotsägelse mellan den så kallade tron och gerningarne kan bärledas från två särskilda källor. Den ena är den methodiska förvridning af känslor och begrepp, som vid den första undervisningen sker hos den så kalade, bildade klässens urgdom, och hvilken förvridning småningom sprider sig från denna klass till hela det öfriga samhöäliet, likt en morslisk pestsmitt?, hvars egenskap af ondt hvarken de smittande eller smittade ana. De första böcker, som hittills blifvit satta i händerna på lärdemsskolornas ungdom, voro de gamla klassiska författarne; den första, och på förmigans vignar onekligen den förnämsta skald, som denva ungdom lärde att beundra, var Homår; de första bäfdtecknare, hiarmed denna unrgdom gjorde omedeibar beksntskap, och med hvilka den sedan för lifstiden blef mera förtrogen än med rigra andra, voro Greklacds och Roms häfdteckrare; de första lefnadsbeskrifnipgar, som denna ungdom fick sig framställda såsom mönsterböcker, ekildrade forntidens bjelter och krigare. Men i entitens tid utgjorde krig den då bildsd: och förnäma verlidens hufvudsakligaste lefnsdsyrke, dess egentliga göromil; och förberedelserna dertill eler efterbärmningarne deraf, vid kämplekerne och jsgten, utgjorde dess förnämsta tidsfördif, under iedichet från bufvud Krig var de rikas, de bögättades, de frib enda bestyr, och krig blef bärigeror sta ämnet för skalden och hå Når vår tids ungdom får dessa böldtecknares verk till läroböcker, siglles deri för honora oupphörligt krigetidet ålder, 0 färgskimmer, och det just v ålder, då ynglingens sinne lättast emottager nya intryck, och dessa outplånligast inpröglas