Aftonbladet – 16 januari 1851, sida 1

Således är det också sjelfva dynastismen och den dermed i slutet sammanhang agerande aristokratismen oci reaktioner, som hufvudsakigen utgöra orsakerna säväl fill franska revoutionskrigen, som till de flesta andra. Vi skola nu taga följderna i betraktande. At de offentliga urkunder, som franske generalen Alison samlat ådagalägges, att från början till slutet sf dessa krig steg uppbdådet af stridsmän i Frankrike till mer än fyra millioner och att minst tre millioner af de fyra, efter lägsta beräkningen, omkommo antingen i slagtningarne eler på bivuakerna och i fältlssaretterna. Läger ran till detta antal bvad som! ovilkorligt måste tilläggas detsamma — slliraminst ett lika stort ibiand motstindsrnas härmassor — så är deh slutföljden uppenbar, stt säkert sex mMmillioxer män omkormmo genor krig, vnder öppet af tjugu år, i bjertat af det civiliserade Europa och i början afden kristna tideräkpiogens nittonde sekel. Men rå oerhörd denna eumma än må tyckas, så lemner den ärdå icke något fullständigt begrepp om sall den förödelse på menniskolif, sorh föranleddes gerom franska revolutiorens och kejsaredömets krig. Till do tusenden, som omkommo genom nöd cch våld, adder:s de hundratals tuser, som bortsopades genom den farsot, hvilken uppkom vid återtiget från Ryss:and och bland de sammarpackade fästnings3arnisorerna, och som sedanr r:sade flera år 1 åt. killiga bland Europas tänder. Och äfven rär vi uppsummerat och Isgt framför oss bela densa förärliga blodslisie, lemnar den oss blott ett svegt och underhaltigt begrepp om det lidande och d-t onda, som d3sa ki g åstedkommit. Döden på slagtfältei är ett minsta ce D2 nedbrända by först rda de häj da i st äde er 4 kuden och den vä s — sorgen, lörtviflen och bjaiplösheten, bragta öfver otaliga familjer — dessa äro långt förderfligare följder af kriget, äa de svarles!e biand de missgerningar, för hvilka en fruktansvärd vedergällning förr eller sednare kom