oh med ett trohjertadt: Amen! slöto de sjelfve hans korta tal. Nu började kannan gå laget omkring; tömdes, fylldes och tömdes återigen. En skål för den officierande kontraktsprosten kunde naturligtvis ej uteblifva som besvarades med .mera, på hans vanliga manår. Hans andlige medhjelpare, en ung man: med. eit ganska ovanligt ansigte, för hvars nästan svörräta konturer hansaf fordna kamrater erhållit binamnet: fyrkantenn, bara teg och drackn, det vill: säga när han icke åt, ty i det sednare fallet var han, når tillfälle gafs, isynnerhet outtröttlig. Han arbetade som en lefvande tröskmachin och tycktes sträfva i fullkomligt oegennyttig verksamhet, ty den beskedlige magistern hann aldrig i tiden så långt att han såg matad ut. Vid måltidens slut fattade prosten S:ockenberg än en gång kanpnan, nu till tacksägelse och askedsskål. Han hade efterhand blifvit försatt i en serdeles upprymd och lycklig sinnesförfattning. Ta mig f—r, fru kusin!, började han, on: jag känt mig så glad och matfrisk, och tocke der, på år och dag. Jag slipper sällan ut på egen hand, skall jag säga, hustru min är för rädd om mig... bick! fördöme mig har jag icke nu fått den s-—ns hickan på halsen; kommer alltid när jag drieker färsköl, men de sör ingenting, ser fru kusin, när inte Sara-Becka är med, hick! hon kan inte tåla den, men jag inte hanne heller, stackars liten... när jag har den, hick! och så är den saken qvitt oss emellan med mera, ha, ha ha! hick, bick! Nu får jag emellertid tacka fru kusin för all sin välfägnad, sin artighet, sitt — hick! aktningsfulla bemötande mot min person, och allt tocke der! hick! Det var sjelfva (—n hvad magistern kan äta! hick! Sådant är visserligen mannens skyldighet mot qvinnan, hick ! men uraktlåtes stundom, isypnerhet af hustrur, hick, hick! ehuru det på inte vis ackomoderar, hick! aller passar åem mer2. Jag som alltid vill vera herre i mitt hus, hick! talar af erfarenhet och tocke der! hick! likväl, hiek! bör man gifta sig, med mera Mjuka tjenare, fru kusin! jag tackar ödmjukast! På mir ära en ypperlig brygd, hick, hick! Men jag måste efver tala ett par ord till bror Eltborg, bick! vi ha ju den ärar att vara bröder, eller farbröder? ha, ha, hal hick, hick bick! nej, detta pröfvar slutligen mitt tålamod, bec, hoc för ombytes skull, ha, ha, ha! hick! Aj! det kan int bjelpas, märker jag, med mera! Hvad ville jag säga? Ja hick! men se mitt herrskap på meagistern! Han biller Gud straffe mig i ännu, hick! nå, nå! ät han! det är int hustru min hiek! som bjuder! Men hörpå, bick! en sa Aa