BETETT STR IIIKIRTAIKIEES SA oförtrutet som stillatigande sitt bästa med båda, mede:n prosten höll tal, som ingen hörde på, tlls ban somonade af idel glädje och trötthet. För att icke störa hvarken honom eller måltiden ba vi bittills ingenting nämnt om de hederliga böndernas bestörtning vid den upplysning de så oförmod:dt erhöllo af, eller genom prosten Stockenberg, och vi förmoda läsaren icke undrar på om den i början brag!e dem helt och hållet ur konce;terna. Det blef den i hast uppenbart, att Ebbe, som troligen aldrig sett pastor Eliborg, gjort sig saker till ett stort, ett oerhördt misstag, och det var en sällsam ödets lek, att tvenne de frommaste, lugn:se, oförargligaste menniskor i hela provinsen, Ebbe Månsson och magister Lingonqvist, skulle, genom en den dagen hastigt påkommen hetta, föra en hel menighet bakom lj set. Värre mortifikation hade maa aldrig varit ute för, 1inen hrval bjelpte det att förtretas? ,Gjordt sem gjordt var,, man borde åtminstone söka hålla god min i elakt sp:l och trösta sig med att det var väl af ödet så förelagdta De llåtsade således om ingentisg, tecksde och tog afsked, Ren lom Ebbe fick sina utlofvade supar, eller lit sig nöja med den hämd han på ett så eget sätt erhållit för deras visade likgiltighet, kunna vi ej säga. j Magister Lingorqvist sitter bara och har ledss mt cfIter allt sitt besvär i dag, sade Eifborg, som ville vera artig mot den tystiåtne s åndskamraten: får jag bjuda på r Jelt parti daim, medan kontraktsprosten tar sin middsgsIl lur?a Lingonqvisten ruskade svagt på toppen. Jag dricter koff-!v svarade ban, och spelar a!drig. vÄr det af föresats eller emedan ni ej är road?. frå-gade Eifborg. Föresats! Jag kunde bli ond.n Eitborg påminte sig hvad ban hört under mildagen och måste beundra den unge mannens prisvärda försig -tighet. Vemo saltat ssbriw:! utbrast plösligt magistorn. hy ,Hvad menar ni? sporde EUborg förvånad. Hm... jaså... jag kom att tänka, medan jig fjelede s, pipan IyDet måtte ha varit eo något egen tankeförjtav 2! Magistern pekade, i stället för svar, på den ssofvande prosten. D Och förklaringen gör den icke tydligare, fortfor EMfu. borg. Att tåla så litet! mumlade magistern mera för sg