Aftonbladet – 14 januari 1851, sida 3

EN ÄNNU GÄLLANDE LAG, SOM RÅKAT I GLÖMSKA, MEN FÖRTJENAR IHÅGKOMMAS. Red:s uppmärksamhet har blivit fösad på en i Wenersborgs tidning under sistlid.t år införd srukel, som medd-lar en författning från 1760-talet, angående rang, hvilken författning aldrig formligen blifvit upphäfd och således i sjelfva verket ännu borde anses beståend:. Men om densamma också numera fexe kan betraktas annorlunda äa såsom en kurio itet, så förtjenar den dock meddelas såsom ett bewis, alt Ständerna under frihetstiden stundom wvrinnlede sig om ganska nyttiga stadganden. Den 29 Oktober 4766 ingingo rikets då varande ständer till Kongl. Msj:t med förslag till ändring af åtskilliga stadgar, och om sättet till befrämjande ef Isgarnes behöfliga verkställighet blend rikets embetsmän och örige undersåtare, hvilket förslag, som är underskrifvet af IT. G. Rudbeck, landimarskalt, M. Beronius, presteståndets t:ilman, C. F. 8ebald, borgarestårdets, och Joseph Harsson, bondestärdets talmän, omfattar förnämligast: afbjelparde et da brister, som förefunsos uti barna-uppfustrinssy äsende:; i b:fordringsrättet; i djelfva lagskipningea; iö:erde ett befunnet skadligt tvång i tryckfribetin, såtom varande ett af de starkas:e band på befelbande och lydande, samt i hvad måtto en tillt:garde fa tigpdom orsakar Isgarnes mindre ätlydnsd blef al Honungen fasistäldt den 12 derpå följande Novemler, med befallning till enhvar, alt detsamma noga lyda och efterkomma. Siväl i och för den ande, hviken ifrån början ill slut är rådande uti denna hardling, som ock med afseende till sjelfva teucerser, är deneesama onesligen ett yppsrligt foster af manlig visdom och tra!t, i förenipg med äkta nordisk fosterlarcskärlek. Oss veterligen är ifrågavarande handling, som i flera ofseenden kan tjena till en nyttig minnesteckning äfven för vår tids folkrepresenlanter, icke genom något annat påbud tillintetgjord, shu:u det gått med densamma, fom med mången inzen nyitig lärdom, att den nemiigen biifvit glömne ned tiden. För dem af våra läsare, som icko hefva tillgång på cen äldre författningssamlingen, vilja i meddela ett utdreg af nämnde handling, isnefatanda den del deraf, som afhandiar rangordninen, hvilken är af följande lydelse: Härvid hafva Riksens S:änder öfvervägat, huruida den hir i riket inräitede Rangordnirzen må ara nystig att bibehållas eller icke. Det är beant, ait den tillkommit urder en å!ds-regemen et ich tillifventyra för särdeles orseker, hvilk3 ontinen ou icke subsistera, eller ficnas vara i helt a:jet skick. Kunde man med trygghet sig, att dem styrker ch bibehåller den nödiga subordinalionen, eller på dgor sätt bidrsger till värdiga emb tsmarna-cgenkapers förkorisg hos tjenstemin; så vore ingen vifvel, ett den ju bo:de behållas: men när iveriomn ran öger säkra rön, att i de länder och merendels la fria regeringar, der i2gea rargordning är, je, Iven izom vårt rike uti de ståsd, hvsaruli rengoraingen ej lämpas, subordinafionen och den tillbör