sultfotingar votera pån för pådi harrarnas skull, de vet j kanske lite hvar; men de ä väl varre, att andre, sum låta källa sek för stort å hederlit folk, vänna kappan efter vädret, di me, å ä färdige till hva sum helst för eit grannt 01 åf di förnäme.n De ä bare monväder, afgjorde riksdagsmannen, som bemödade sig att bibehålla en obesvärad min; ja känner alle di förnämste böndra i båda socknarne, och vet ingen, sum den misstanken kan falla på. Ja sa annars säja er rent ut, att ja sjelf ha start fondera på te lägga ner mina röster i d2, efter de inte ha blitt beske me nåjenting, för sen Eliborgen skikanera mek, sum j ve, ve den dera re. kumdasion, kom vi ju öfveren3 te inte tänka pån, å Ve cordius, ser j ... de svär ja durt på att inte nåt rekti qvinfolk tar den te goa... derför, ser j, ä de ingen ar qvar än hofpredikanten. Nu sa ji säja e-, att ja sjell i en åf dom, sum känner karn sen Stockholms-tia, å att de inte ä nån fara men, fast en råkar vara son te Boda kamrern, de ha ja sagt å de står ja ve. H n brer sit smör på begse sider um bröt, sa ja säja er, g) vänner — å likså gemen me en bonne sum me en hbarre — hsn vell: te å me säja färbror, när ja sist sån, men tocke gör fö min del, ser j, inte te saken. Miller i blir en st lit nosgrann på fulk, när en ha sett sek umkrivg sum ja sjel har gjort i tin dar, å derför förstår ja så tudelt, ser . hvarför hofrmarskalken, å baron på B:ggestia, å bans nå på Ljungmark2, me flera, så vella ba hofpredikanien, sun vet te skecka sk utåf sjelfva fav, när de beköfs ... Me hva nu? ... hva i h-—e skuff:s j et r, när ja sjelf står raler ?2 Hopen hade delat sig så bäftigt, tt riksdagsmanne sjelf blef förd ett långt stycke åt sidan. Högt förnir mad öfver en slik vanvördnad, beredde han sig just på e skarp tillrättavisning af ofoget, då hans, I ksom de öfriga uppmärksamhet ovilkorligt fåstades jå det föremål, so åsadkosmit rörelsen och hvilket framställde sig i skapna och gestalt af en knalls,, en smalbent, långba!sid och ljus ibårig upgdom, med ett af naturen serdeles fiomt och b:el jagdt ansigte, men för tillfället vanställdt sf någon ovant Isinnesröje!se, och en stark rodnad på hela venstra kinc benet och örat, medan den andra sidan bibehöll sin ui sprungliga färg. Hva i Harrens nam felas dek, Ebbe ?sporde flere de tagande röster, du kommer skjossandes änna sum en dral . å sir ut sen! Ha du vatt i slagsmål å mista säcken Eller ha du slatt omkull å stött dek på kinnabogen