sallat, gaf snart vika för uttrycken af en annan gllädje och nan skulle knappt kunna måla hans barm och förvöning, vär ban, i stället för det deitagande hvarpå han bespetsat ig, fick höra sådana utrop som: H j hört så löskeli? Ebbe har fått struk åf Eborgen för prostinnas skull? Den hederiie pastorn! Nu ser Ja hvär å en bur ban ä sinnater! De sa du ha dek dogtia supar för, Ebbet... Men slv ban dek verklien — bare för du in!e to åf hatten för prostinna?... Nu började Ebbes sjunkna mod åter ett stiga. Ja så sannerli för Gu sum ja beter Ebbe Månsson, tra å tjuge ir gamel i Marks härad, fick ja iste en monfisk bär på venstra sia me egen hand, så de käns ännu sum de satt en bräölapp för örat. En sYn förderfvater frimorare! Ås at som en rigtr mesopotamare sen, ingen ja kändea!. jä väl så beskedlie nn, go vänner, å inte tarn, men de vore bra um j lätten veta att de ha korna händt ifall ban inte ha...n Ja, Ebbe! de dere få vi la tales ve um, en annan gång, men kom in te Anderssa ror i qvällninga, sa du bli fågnater för du gett os en sin oppiusning. Ajös, ajös, så länge! De ringer tredje gårgen! Vi ha nn fått an te tänka på å bestura.n He!a hopen troppade ef åt kyrkodörrerna, i en, com det ville synas, högst nig och belåten sinesstämining mo! hved så nyss förut va:it händelsen, och utsn att gifva ekt på de spår till missräkning eller nedsisgenbet, som visade sig på någres anleten, der ibland naturligtvis den gickade Ebbes förnims:. Man log och nickade i bästa förstånd åt bvarannan, skakade h:nd till höger ech venster, och inträdde med fröjd och gamsan i det åldriga tevpet, byars bänkar, lsktare och gångar snart stoda fulpackade med menniskor. Sjäfva nisdagsmannen hade börts ywura: Jag röstar ... Ebbes nyhet bade gått som en förmedlande tösen bland alla. Gudstjensten var i dag mindre långvarig och följdes tenske öfven red miadre uppmärksamhet. Att visade sig ej nigot lifligt intresse förr än unde delserna till valzkten, då måvgen tyst öfverenssson gjordes eller bek ades med blickar och ansigtsspeel. Högst få personer !emnade kyrkan... Första upprcpet skedde och straxt derpå uutvade namnet sVigilanders i skarp, nästan befollavde tton. Det var en af de onådigen som röstat. Nu gick det rraskt med uppnärmvande af egare och gårdar och Vigilandeer!v olltis ,Vigilander!s kördes meilan bvart och ett. Andtlligen kom