Aftonbladet – 11 januari 1851, sida 1

taga mig om prostinnan. Jag igenfinner alldeles samma drag, som bos den fordna, behagliga flickan — blott fuilt utvecklade cch megna. Det är en charm att se någon som så bibehåller sig.n Ehuru jag ej förstår att smickra svarade prostinnan. — skulle jag dock genast igenkänt herr hofmarskalken, äfven om jag ej annars kunnat gissa hvem det varit. Femton år äro likväl förlidne sedan jag sist hade den äran hos salig generalskan... Ja, tiden går!s — utlät sig den djupsinnigs mannen med vigtig min — men jag glömmer mitt ärende, som är att presentera min vän — hofmarskalken gaf synnerligt eftertryck åt vissa ord — hofpredikanten Vigilander, ocb rekommendera honom 1 prostinnans serskilda bevågenhet; det är en man af kunskaper och bildning, med en så — så lycklig karakter, att han onekligen i hög grad förtjenar denp., Jag skulle visst icke tro att hofmarskalken eljest behagade göra sig en sådan mödan — svarade prostinnin — och jag får bedja hofpredikanten vara välkommen: men beklagar, — tillade son litet spetsfundigt — om hvad ni här torde finna, icke så alldeles svarar emot er väntan.v Hofpredikanten — som bugade sig ända ned mot golfvet, först för sin höge gynnare och sedar för prostinnan — fattade nu den sednares hand, som han förde till sina läppar, under phelig) försäkran, att hvad han redan funnit, icke blott motsvarade, men öfversteg hans väntan, och att han hoppades, den lyckliga stj:rna, som en gång låtit bonom födas i P—3 församliug, änvu strålade öfver hans hufvud för att kanske der äfven leda kosom hans högsta jordiska önskningar till mötes.n Med en tydlig skymt af missnöje, men fattvizg och värdighet, drog prostinnan sin hand tillbaka, obligerade sitt främmande att taga plats och lät bjuda några förfriskningar. Det är märkvärdigt hvad dezna byggnad är förfallen ! yttrade bkofinarskalken, i det han kastade en mönstrande lick kring de gamla, bugtiga väggarn?. Alldeles märkvärdigt I intonerade hofpredikanien och såg sig likalades omkring, jeg satt och tänkte just d-etsamma.n