Aftonbladet – 10 januari 1851, sida 2

OS HhHkWHmHk j— — H M— I so genast mamsell Beetsman med pastorn för att taga känne dom om svaret, och att detta var glädjande hade bord kunna slutas af bennes triumferande och belåtna uppsy! när hon åter utträdde, så mycket mer som en piga genas hemkall:des från mejningen för att bjelpa till med baket af några bullar och pannkakor, samt springa bort till nå gra närboende bondbustrur, hvilka mamsell samma dag ville se på — kaffe, den tiden något mägta rarts och luxu rieust. Denna heder var ock så sällspord att samteliga, trot: den bråda ans tiden, ssyndade att hörsamma kallelsen och blefvo på det mest utmärkta sätt mottagaa och und fignade af sin artiga värdiana, hvilken de aldrig sett ut: veckla ea sådan frikostighet och tal ang d. v. s. språk: samhet, som då. land andra ämnen kom hon händelsevis att tala om pastorsvaiet, och trodde för sin del bestämdto att bofpre: d.kanten skulle bli den lycklige. VWVecordius ville hon kneppt öaska det, ty bon hade på långt håll hört honom tala om att efterskänka så mycket af rättigheternanx, ifall han biefve pastor, att hon var öfvertygad han då bergade sig bättre på sacelianiet. Sedan böll hoa ett utomordentligt loftsl öfver prostinnan, hvars make hon hvarken sett eller trodde sig kunna få se och på hvars bak väl ingen kunde hafva det ringaste att säga; åtminstone ville hon sjelf iifva ut ögonen på hvar och ea som vågade ett slikt försök. Exiimerade verkligen någoa liten anmärkning, vore det kanske den, att prostinnen såg vissa vänner något för sällan hos sig,, ty mamsell Bolla hade alltid tyckt calt om hon någonsin förestått ett pastorshus, skulle hon framförallt velat lefva på förtrolig f.t och amkamrat med de ansedda bland foltes för hvilket presten ändå egentligen är tillp. Att vara vänlig, bjelpsam och välgörande, och allt det der, är visst mycket vackert, ehuru det när man ,rätt tänker efter, inte är mer än en ren skyldighet af dem som hafva makt och medel i händerpa, men att aldrig göra minsta differangs på åtskillnad ibland menniskor är också en pligt, i hvilken mamsell Bolla blifvit uppfostrad från vaggan till grafven,. Nu gret hon en liten improviserad vers ölver sin salig mors som hon palltid kom ihåg när hon såg kära mor i Vellingatorp och bör