Aftonbladet – 10 januari 1851, sida 2

mmenderade eller nyantagna läkare. Då får man hofvet säkrare fyldt; och under fred hafva läkar enskildt praktik att tillräckligt påräkna. Rikets Ständer hafva i framställningarne angåen3 föränirad disposition af den efter aflidne f. d. sneraladjutanten för armeen grefve Björnstjerna inelta löna och bostälien, ett lysande bevis uppå hvad ;!jderna blifva för de skattdragande. af dessa våra ders omorganisstioner och ständernas förbiseende f de interimistixa dispositionerns3. Mean floner att ärvid framställs af regeringen öppet den prinp, att hvad 4:e hufvudtiteln en gång fått, till följd en tillfälligt gord och tillfälligt förändrad organpition af armåbeälet, det skall den i evighet behål. Rikets Ständer synas böra förklara, att den en ing beslutade indragningen till statsverket af dena fordna adelsfane-chesindelningen skall i verk ittas. Angående den besynnerliga rubbning som föreslås det ea gång inträdda förhållandet med indelningsäntorna vid Bohus läns regemantes söira bataljon, örmodades Rikets Ständer låta förblitva vid hvad nu ir stadgadt. Att anslag till instruktionskompagnier för inlelta iafanteriet nu skulle behöfvas, bestriddes på stund af den af Rikets Ständer så ofta och med skäl yrkade sats att regeringen måste söka inom nuvarande ansla bereda bespatiog, för att kunna inna utvägar til stam nens bättre sflöning och öfniog, samt mateialens förbättring och förökaing. Det är påtagigt, att om beväringssystemet skall fort öljas, så kuna stamirupperna minskas, liksom att om nuvarards beväringssystem, såsom mindre ändamålsenligt, frånträdas, medel kunna vinnss för stammens bättre öfniog, och besparing för staten derutöfver. I följd deraf föres!ogs, att Rikets Ständer måtte förklara, att de icke nu anslå medel till instruktionskompaniar, utan förvänta att Kongl. M:t, intilldess en bestämd organisation af landtförsvaret kunnat af Kongl. Mej:t och Rikets Ständer fastställas, inom egande tillgångar söker utväg för dylika tillfälliga behof. Hvad angår anslaget till Ersättning för utöfver markegångspriset för höjd betalning till inqvarteringsgifvare fö dagportioner vid indeldta regementernas marcher till och från möten, yrkades, att dat må förvandas till förskottsanslag, i stället för reservationsandago; samt att hvad som nu finnes reformeradt, mi ti!l ändamålet användes, innan förskottsanslaget får disponeras. Hvad som i följd af förändringea med dubbla tjaostårsbe äkningen erfordras för regementspastorerBas aflöning, amsågs böra beviljas för de hädanefter antagne regemeantspasstorer. Utan att ingå i betraktande af den egenheten, att vid gardesregementerna hafva en fanjunkare per kompagni, hvilket väl blott är för titelns skull. och ådrager högre afiöningsvilkor, måste det förundra, att man, efier att först vinna högre anslag åt dessa regementer, nu kommer med förklaring att underofficersantalet ike är tillriciligt. Då det är onöjligt, att de tillökade underofficerarne skulle kunna lefva-på den föreslagna lilla löner; då alltså deras antagande skulle vid nistariksdag fordra ökade löneanslag; då ingen bestämd plan synes inom krigsadministrationen råde, ens om den enkla frågan, huruvida underofficersgraden bör i närvarande skiick bibehållas eller icke; då slutligen i allt visar sig; den syfiningen, att lemna de lägre graderna i en arm och till enskilda olyckor samt allmän skada lländande belägenhet, uader det att de högre grederna öfverdrifvet gynnas — det finnes generalspersoner och öfverstar, som räkna ända till 40,000 rdr bko årlig inkomst, eller mar än mången utländsk armås högre officerare åtnjuta — så syntes det ej vara skål att Rikets Ständer genom nya anslag liksom uppmuntra: ett så falskt system. Förslaget om Wermlabds fältjägare-regemente ansågs vara ämnu ewt bevis på krigsförvaltningens vanskligheter. Det ver -n batoljoa före år 1811; var föga kostssamt och deremot ansedt mycket brukbart. Det blef förklarad: för regemente på 2 bataljoner; blef fför staten kostsamt och anses nu snarare belastande än gagnande provinsen. För att återbringa det till hvad aldrig bordt förändras, forIdrar man nu medel, som till personalen skola tages Ifrån beklädnalsanslaget, på det icke -för staten det ringaste skall besparas vid en förminskning af perIsonal. Det rätta ändamålet måtte väl kunna vinnas genom en efterhaad skeende afgång af trupp och befäl, samt skiyndsamt nog genom en dd af befälets ort vid ledi i kårer. rak fbröllagna Iöastörbåttringen för artilleriregementerna, hved angår de ligre officersgraderna, är l visserligen betärkligt att bestrida. Datta vepen är en del af armån, der kunskapar och skicklighet äro al stor vigt, cch dessa vinaas ej af individerna, utan stora bemödard:n och förberedelser. Men härvid frågades: Skule ej medel kunna erhållas utan nytt statsanslag? År det behöfligt att hålla så stort antal högre befäl? Ken den föreslagna ökningen af 160 å 40 rdr om året för löjtnantsgraderna medföra någoa verklig förbättring? eller är den ej ett hån emot deras erkända bshof? Siutligen: är det icke öfverdrifvet attt fordra af artilleribefälet, under dess vistaede vid diet högre läroverket, en mångfalld kunskepor, som icke för vapnats tjeast fordras? DeriIgenom ådragas ju uppoffringar på flera sätt.. I I följd häraf begärdes, att Rikets Ständer måtte larslå all förhöjaiog för det högre artilleribefälet, och hos Kongl. Möaj:t frambära dan önskan, att K. M. genom förminskandet af det högre befälets antal, samt besparade löners användande till förbättranda af det lägre befälets löner, äfvensom genom minskade anspråk på s!stnämnde befäls kuoskapsmått i deler, fom ej röra vapnet, villeafhjelpa da missförbållanden, som nu verkat till svårigheten att komprettera det föjr tjenstgö ingen nödiga befälet vid artilleriet; ansee:nde sig Rikets Ständer icke för det närvarande kunna bevilja annat, än ett under reorganisationsticden interimistiskt anslag till tjenstgöriogspenningar: för löjtnanter och underlöjtnanter som förrätta tjjenst vid regementerna, af 100 rdr för hvardera. Förr alla öfriga, och dem som till följd af andra tjemstförrättningar erhålla serskilda arfvoden, lära Rikets Ständer anse sig icke kunna något ans!å, utan böra anhålla att K. M. måtte afgifva proposition om ea sådan reorganisation, att ändamålet utan vidare uppoffring af staten må kunna vinnas. Hred angick frigaa om afskaffande af majorsgraden och den af norska förhållanden föranledda anledning att infföra öjverselöjtnantsgrad för alla majorer, så insåggs väl ej vigten deraf, då i alla fall inga löneförhöjjningar nu genast böra deraf föranledas, innan ofvanyrkade reorganisation egt rum; men det syntes vådligt att följa våra vänner, norrmännan, i deras ifver för titlar och ordnar; ty ingenRESER SESSTR SNRA OAS ER LV J IUBEH