Aftonbladet – 10 januari 1851, sida 1

FÖRSLAGET I P,—) SUPPSATT AF EN F. D. STUDENT. Vv. Vi vilja nu, medan komministerns bref, till den kraf och verkan det förmår, afgårtill prostinnan för att a heone tagas i öfvervägande och besvaras, kasta en hastig blick på hennes öfriga, närsvaramde förhållanden. Anm bade hon ej kunnat förmå sig att deltaga i umgänget mer sina grannar, som före sia mans död, och endest i verk samhet och välgörande fann bon något som fyllde tomhe ten efter den gode, gamle, älskade aflidne. Eliborg så hon sällan utom vid måltiderna, eller när det någon gång kom främmande, och i allmänhet bibehöll hon samma få ordighet som första dagen. Blott vid något särskildt till fälle, då man händelsevis råkat amslå en sträng,som tyck: tes intressera honvm, bröt han sin vanliga tystnad oct hördes tala med et lif, en värmaa, som kunde kallas et återsken af hans föredrag på predliksto!en. . Det gällde d antingen något uppböjdt och skönit föremål i naturen, rå gon vacker, tillfälligtvis uppdagad gerning, helst der mai icke räknat på något dylikt, någon för menskligheten sto och vigtig fråga — eller ock att bestreffa lättsinnigt gäc keri med heliga ting eller anfall på menniskors heder och rykte. Men efter dessa sällsporda, så till sägandes enstaka utgjutelser, hlef han för några dagar tystare än vanligt det var som han då velat återhemta nytt förråd af d skatter, hvilka ban aldrig cnödigtvis bortslöste. Märtha, som i början önskat finna hans väsen mer tillgängligt, lyckönskade sig snart åt den främmande ka rakteren af deras bekantskap, då hon genom mer och min dre tydliga anspelvingar kom under fund med församlin gens önskan och afsigt rörande hennes framtid. Utom all det sårande och plågsamma deri för hennes känsla met afseende på den afiidne, fruktade hon att Elfborg möjlige skulle kunna misstänka henne sjelMi för delaktighet i, elle åtminstone bifall till dessa antyda förslager, bvilka ho med skäl befarade äfven skulle frramställas för honom, oc ) Se A. B. N:is 2, 3 4 och 6.