Aftonbladet – 10 januari 1851, sida 1

stötte sig litet på uttrycket i hennes röst, jag ville icke vara indiseret, men det förekom mig nästan som borde prostinnan längta från den gamla, förfallna prostgården derhemma till-den angenäma, trefliga bostaden vi nyss lemnat.s Märtba kände sig på nytt sårad. Pastor Elfborg synes glömma, eller kanske icke veta, svarade hon med illa dold rörelse, att der man framlefvat en lycklig tid, fåster mon sig ej vid några yttre bristfälligheter. För mig fins ingen bostad trefligare än den jag nu i tio år kallat mitt hem.n Till bevis på att jag dock känner n!gonting dyliktn, genmälte Eifborg, och kanske lifligsre än man skulie tro, vill jag nämna, att torpet, der jig föddes och tillbragte min barndom, alltid står för mitt minre, icke bott som de käraste men det skönaste ställe på jorden. Prostinnan ville svara, men hindrades afen liten flicka, som nigande frågade om hon ej pbefallte slinner (blåbär) och uppräckte sin korg hvilken Märtha mottog och rikligen betalte. Det afbrutna samtalet återtogs ej mer, och bekantskaper, som på en gårg tycktes vilja bli litet förtroligare, stängdes på pytt inom sina förra afmäta skrankor. Samma ef.ermidd3g hade Ox-Anners varit i prestgården med det vidunderliga friarebrefvet, men som han iet fått några order att qvarstanna i händelse af prostinnans bortovaro, lemnade han brefvet der och återväsd: med biott till hälften förrättadt ärende. Märihas förvåning, Bollas förargelse och Vecordii bestörining voro ungefår samtidigt lika stora, men redan klockan 6 följ:nde morgon var sändebudet tillbaka för att 2fhemta svar — hbvarpå han icke eller behöfde vänta längre än som nätt opp erfordrades för att i största förtroende binna beräuta för Inne-maja, och Lagårds-kajsan, hvilka ban ej fått träffa föregående dagen, hurusom pastern då varit robbater i förståndskurasje och körde åf hele halfmilen med ena ärtaskrocka på håfvet, och huru ban, Ox-Ånrners, rflög sum ena käddra innan han rådde te å få bugt pin, m. m, alit under ymnigt förtärande af en högst öfverflödig mfågningn: 4 Når han sedermera återkom till Gulåkra, inneslöt sig