Aftonbladet – 9 januari 1851, sida 1

FÖRSLAGET I P.— 7) UPPSATT AF EN F. D. STUDENT. Mamsell Bolla hade dock en sårdeles förmiga att ialla kritiska ögonblick finna sigp. Kan pastorn gissa hvad denna innehåller? frågade hon lugnt och visade på dosan, hvilken dock för säkerhets skull inlades i papper och omslöts med segelgarn; käns det inte liksom en obehaglig lukt ? Jag? ... hva hvabefalls? ... här? ... nej, min värdaste mamsell, jag tillstår att jag inte förmår gissa ... det vill säga .. . lukta . . . någonting alls .:. inte det minsta.n Det var besynnerligt, och ändå innehåller den mina syfräna piller af tobaksoljsaa och dyfvelsträck — ett recidif i mångfaldiga åkommor, ssom jag aldrig ställer mig utar, synverligast en radikal maagplåga om de nyttjas itid. Det r ofantligt hvad man ibland kan passionera sig lätt utan doktor, bara med husoch symfoni-kurer ... Men det var nu riktigt beskedligt af pastorn att komma så här apperpå en gång, när jag alls inte kunde inmaschinero mig någon sådan suppris. Vi äro annars, minsann, så ekiperade hvar och en på sitt båll, att en liten tilla-te på tu man hand, mellan fyra ögon, är rätt agremanabel. Alldeles. .. visserligen, genmälte Vecordius och tor kade svettdropparna ur pannan, synnerligast, när man inte bar... jag ville säga... någonting att tala om Ha, ha, ha! Jo, jag tackar jag! Alltid har då pastorn små mellankoliska infall, som kan narra till och med en humanist att skratta. Jag ville väl se hur den såge ut som inte fick något att tala om med den treflige ängtersenta pastor Vecordius. Ack!... ack! om jag kunde tro att... min värdaste mamsell... det der vore... hennes fulla allvar!...n Nu ar pastorn kryäll och ängdischäst; är jag den som någonsin flotterat en karl i ansigtet utan orsak ? Nej — nej — visserliigen inte... jag vet nogsamt den ) Se A. B, N:is 2, 3 och 4,