Aftonbladet – 9 januari 1851, sida 1

Jag år alltför beklagansvärd, stammade han, ,ithy att mitt dåliga minne, som mamsell. vid flere tillfällen torde ba anmärkt, förskrifver sig från barndomen... då jag lig i en svår messling ... Det händer mig alltså att ofta råka i ganska brydsamma omständigheter, : hvartill jag förnäraligast vill räkna... det vill säga, nu inträffade förhållande... att icke kunna erinra mig, hvad jag dock städse bjuder till att framför allt snnat behålla i åtanka, nemligen min värda och högt aktade mamsells ord. Dristar jag således fråga hvad det kan vara som jag ånyo råkat förgäta?a Lyckligtvis ingenting annat än min flyltning, svarade mamszell Bolla med ett oefterhärmligt uttryck; jag syppsonerade dock att pastorn anglevererat någon till hösten för sitt hushåll, om icke.en sådan obetydlig omdaffär som jag, som redan är öfverflödig. Hva — hva — falles? ... fly.. flyttningl!... jag bedyrar vid lif och salighet, att jag aldrig förr än i derna stund hört något derom, och vill. förmoda... det vill säga boppas, att mamsell nu endast är så god och roar sig med att skrämma mig. Skrämma!... jag finner det först och främst bra ektvåkt af en prest att tala om skrämsel, och för det andra brukar jag aldrig tillåta mig bigotteri med någonting. Jag decimerade mig för flyttning redan i fjol och avenerade pastorn. derom i god tid, ehuru han tycks hafva tagit det så kameralemang att han inte ens missminner sig det.n Jag bedyrar, min välsignade mamsell, att det varit mig stört omöjligt förgäta en så qväljande sak, om den verkeligen kommit till min kunskap, alltså vågar jag ingalunda betvifla hennes ord, men tro... det vill säga... att jag kanske vid besagde tillfälle var borta... eller att någon annan bezynnerlig omständighet, såsom... ifall... beträffande ... Jag disputerar aldrig om några motsägelser, inföll mamsell Bolia med värdighet, och hoppas i alla fall få ba sagt hvad jag sagt, samt veta hvad jag vet. Jag har haft otaliga anbud från alla håll, sedan jag kom hit, men som. jag alllid ansett för en pligt att gå i land der jag börjat, har jag. ej heller velat angtrelenera mig härifrån, så länge jag fann mig af behofvet påkallad. Sedan peter