Aftonbladet – 8 januari 1851, sida 2

likhet 1 handelsafgiuter, o. s. v. — STOCEHOLH, Kongl. Maj:t har tillåtit, att 100 exemplar af notarien C. O. Brinks berättelse om Londons polisväsende må för statens räkning inköpas emot ett pris af högst 2 rdr banko exemplaret, skolande betalningen för dessa exemplar, hvilka komma att genom chefens för civildepartementet försorg utdelas, anordnas å riksstatens 6:te hufvudtitels anslag till extra utgifter. — Uppå sundhetskollegii derom gjorda hemställan har Kongl. Maj:t bifallit, att läkaren vid krigsakademien, doktor C. G. Grähs må, i och för den befattning, hvilken, till följd af kolerafarsotens utbrott inom Malmö stad och län, vårit åt honom uppdragen, tillgodonjuta ett arfvode af 6 rdr 32 sk. banko om dagen, beräknadt från och med den 21 Aug. till och med den 3 Nov., samt skjutsersättning för 3 hästar under framoch återresan. — Pedagogiska föreningen kommer om söndag att fira sin årshögtid, hvarvid bland annat ett föredrag lärer komma att hållas om folkundervisningen i Norra Amerika. (Bore.) — Grefve Anckarsvärds helsotillstånd under såväl begge helgedagarne, som i går, har varit myeket oroande, och ännu i natt (9:de dygnet) var febern mycket stark, ända till kl. 6 på morgonen; hvarefter ett lugnare tillstånd intröffat. 2 Den bekante astronomen och f. d. professorn vid universitetet i Köpenhamn, Schu: macher bar i hög ålder aflidit i Altona dep 29 December. — M:ll Nordbloms soiree har blifvit bestämd till tisdagen den 14 dennes. Konsertgifverskan uppträder sjelf med tvenne solonummer, sam! deltager i 2:ne duetter, för Sopran och Bas af Wennerberg; brr Gebrman och Meyer hafva åtagit sig hvar sitt solonummer. Soirgen inledes med en Pianoforteqvintett af Robert Schumann, hvari fru Schöck, född Josephton, deltager. — I går gafs på Kongl. teatern Marthav för 12:!e gången, såsom vi tro, och för alldeles fullt hus. Till denna fortfarande sällsynta framgång bidrager, utom egenskaperna hos operan sjelf, älven betydligen att man här icke finner den afmattning, som efier så många representationer af samma opera oförmärkt plägar smyga sig öfver de utförande. Ett par notablare ensemblebrister förspordes väl någon gång i de större numren — för att ej tala om marknadsklockan, som borde tillbållas att icke sträfva mot takten och kanfundera de trafikerande, o. . Vv. — men i det hela f.nn man lif och värma i oförminskadt mått. M:lle Berwalds och ar Strandbergs arier, fröken Boyes jägarvisa samt hennes duett med hr Walin måste gilvas lacspo. Att döma efter det intresse, hvarmed peran hördes, torde dess friskhet ännu ej på äpge förlora sig. —U— Indra qvartettsoirden, gifven af hrr Randel, dd Aubert, Meyer och Sack. Denna soi6 hade en ännu betydligen större reqvens än den förra ceh bevistades af D. M. konungen, Drottningen, Enokedrottningen samt ere af kongl. familjens yngre medlemmar. Jetta förhållande är ett ytterligare tecken till en starka och lifliga sympati, som detta vackra onstföreag fortfar att väcka, samt gifver andning att för ett annat år, jemte fortsättanet af dessa soir2r, äfven hoppas ti:lställandet F symfonikonserter, i likhet med dem, som i era af kontinentens hufvudstäder omfattas ed så mycket intresse. Soirens glanspunkt utgjordes af Mozarts Cdurvartett, en komposition, hvars skönheter vi vilja försöka skildra. Den är att räkna bland 2 instrumentalverk , som förvärfvat Mozart ingen af tonkonstens konung, och tillhör, till ljd af tingens vanliga gång, äfven dem, som i sin tid mest förkättrades. De djupsinniga ysterier, som under en blomstrande form utla sig i detta verk och för vår tid framstå i I så fullkomlig klarhet, fördömdes då såsom usikaliska barbarismer: efterverlden beundrar likomligheten; samtiden förlåter den ej. — felhovens Ddurqvartett (N:o 3) lifvas af en ida, mild som Mozarts, djerf som det höflves eethbover, — Andantets oförgängliga skönhet varlemnar eit intryck, som ej lätt skall utåna:. Uti Scherzot och finalet åte;finuer man la den konstrikt uppfunna strukturen af en sethovens gvartett, men såsom oss synes, jemrelsevis ej i lika grad den höga ande, som est lifvar desfa verk. Före dessa bida klaska arbeten gafs Mendelssohns Esdurqvarteti 0. 12). De båda första satserna äro geniakt uppfunna, konstrikt genomförda, och serles väcker den romantiska Canzonettan ettf gt intresse; Adagiot och finalet innebära rellertid föga melodiskt stoff, och kunna, ent ref:s åsigt, ej räknas bland denne mästa; utmärktare kompositioner. Programmet var således i det hela väl valdt, uru vi beklaga att Haudn danna one må