Aftonbladet – 7 januari 1851, sida 2

försaka ett anbud som erbjöd henne bibebållandet af samma plats och fördelar hvilka hon så länge innebaft, och man föresatte sig bestämdt att icke under något förbehåll gifva en enda röst åt gifta sökander, förr skulle man tvinga sig till nytt förslag om så behöfdes. Detta blef dock lyckligtvis icke händelsen, ty liksom ödet velat gynna församlingens önskan, befunnos slutligen alla de på förslaget uppsatte: till äktenskap ledigen. Första rummet innehades af kong!. bofpredikanten Svipdager Vigilander i Stockholm, bördig från P., hvarest hans ader, frälsekamrern på Boda, samma ställe der prostinnan Märtha tillbragt sin första föga lyekliga ungdom, lefde och regerade som nitisk förvaltare åt den saligen aflidna generalskans arfvingar, men till föga fromma för godsets unierhafvande, af hvilka han allmänneligen hedrades med illnamnet: Flåburens. Genom att uteslutande stå, som det heter, på herrarnes bästar, sökte han utplåna skymfen af sin härkomst, hvilken i rakt nedstigande linia leddes från torpare i Gulåkra socken. Kamrern lät nu hög. tidligt förstå att sonen hvarken var gift eller förlofvac och med största nöje antog de vilkor församlingen vill: föreslå. På andra rummet befann sig lärarens välkände vän komminister Zacharias Vecordius, och det tredje hade er hållits af vice pastor Sigismund Ellborg. Mot den förste af de tre kandidaterne uttalade sig, be synnerligt nog trots hans afgifna förklaring en bestämt obenägenhet. Flåbusa-pojk var ännu i dag en styggels för hela byalag inom socknen, så ävnaförskräckelit irake hade han varit som barn) och när han sedan blef stu dent, for skam i honom på annat sätt, ty då blef han hög färdig och främmat mot sina gamla känningar. Nu trängd i stället ingen enda af dem om att få konom till pastor helst det var tvärsäkert att prostinna sulle bli omissbe liten med en tocken man, och möet hellre ta Vecordius Elfborgen var det inte mer lönt att sörja om efter hal sjelfspillde sitt eget bästa.n Sålunda lutade allt till komministern; förmån, men äf ven han måste väckas och underrättas om församlingen oåterkalleliga afsigter och vilja. Huru detta gick till oci hvad som blef följden deraf får läsaren snart erfara; un