Aftonbladet – 7 januari 1851, sida 1

blifva uppmanad till ett frieri måste dock framkalla idee och slutsatser, hvilka eljest fått slumra till evig tid, oc pastorn började eftersinna många kuriösa saker. Så t. ex påminde han sig att han var nära sextio år; att prostin nan, tom förut ansett sig så lyckig med en ädre mar helt naturligt bo:de föredraga att conserveras, genom de person, hvilken i ålder och stadgade vanor kom den af lidne närmast, och att följaktligen den mer än tjugu å yngre vic2 pastorn hade långt mindre apparancer, synner ligast om mamsell -Bollas ord togoz: i betraktande, hvilk; mer än en gång öppet sagt honom: mit hon, för sin del aldrig hyst så mycken aktning och tillgifvenhet för någa karl, som för pastor Vecordius, och att om hon någonsir kunnat falla på den dårskapen att gifta sig, skulle endast en man med hans lynne och karakter kunnat fresta henne dertillm När nu ett fruntimmer, som baft så otzliga anbud och var så strängt och nogräknadt i alla sina åsister och omdömer, som hon, kuade yttra någonting dylikt, vore vä ingenting möjligare, än att lika gynnsamma tankar kund: återfinnas, kanske i ännu högre grad, hos andr2, och pa storn såg slutligen ingen annan svårighet återstå, än at framkomma med ett förtroende för mam e!l Bolla, hviike! ban fruktade skule ådraga honom hennes ovilja och förakt, Med denna farhåga å ena sidan, samt utsigter å den andra att omsider se ungdomens gyllene drömmer om ,hustru och pastorat gå i fullbordan, var beslutet icke så lätt fat ladt; men kännande behofvet och oumbärligheten af ett sodt råd nu mer än någonsin af nöden, segrade detta öfver alla bans betäntligheter, och efter en stunds enskild öfverläggning, som icke ledde till något önskligare resultat, begal sig vår vän med förtviflans mod åstad att uppsöka sin ärade husoch lif-rådinn2. IV. Inträdet till hennes rum skedde vanigen genom köket, huru det äfven egde en annan dörr, åt den s. k. helglagsstugan, men hvilken ej öppnades i hvardagslag. Pastorn plögade aldrig, utan att vara ordentligt bjulen,, våga sig inom mamsell Beetsmans fridlysta område, huru hon ofta på skämt bannide honom för denna öfrerdrifna retirens,, och hela hans hopp hvilade nu på att