Aftonbladet – 4 januari 1851, sida 2

upphöra. Att detta sista förslag kunnat af två frälsestånd förkastas, skall i en framtid synas oförklarligt, såsom nära nog liknande de lifegnas vägran i Ryssland att blifva fria.n Riksdagen. Plena i dag den 4 Januari. På Riddarhuset har dagens session helt och hål let upptagits af roamisser af åtskilliga bordlagda motioner. Den lingsta diskussionån föreföll öfver hr Brakels motioa om anmodan till Riddarhusutskottet att inkomma md försleg till ändring i Riddarhusordniogen i afsenda på Adelns representationssätt. Åtskilliga ledangter afstyrkte nemligen remissen i motionens närväande skick, emedan hr Brakel ej bade uppgifvit, hurudan ändring han vil!e hafva, och br lektor Tham hade deriblahd pit rätt intressant yttrarde, men remiss beviljades slutligen. Å frih. Knut Bondes motion att till regeringen överlemna bestämmande: af de serskilda agilterna å inkommarde och utgående varor, aslogs remissen efter itsiliga anmärkningar. Emot grefve Liljecrantss motion om reform i grundskatteraa i enlighet med framl. grefve Björnstjesnas system, uppträdde hr statsrådet Sandströmer med väl motiverade anmärkningar, bufvudsskligen utgåendå derpå, att skattsberätningen i fösta rummet borde förenklas. Debatten öve detta förslag räckte för öfrigt till klockan 3 )i middagen och en) mängd l2damöter, bland hvika grafva Liljancrantz, herrar von flartmansdorff, Rosenblad, Akerman m. fl. yttrada sig dsröfver, dels för dets emot. — Hoz Prestes:åndet hade dostor Grafström väckt motion om utgifvande af en ny katekes samt revision af kyrkohandboken och psalmboken — ett färslag, som straxt vann fleras bifall, bland hvilka doktar Thomander anmärkte, att man skulle i tid varit betänkt derpå, så hade sakerna icke behöft komma på den puakt dar de nu befinna sig. Vid remissen i dag hemstillde prosten Almqvist, huruvida det icke skulle vara tillfyllest, för de norrlåndska läsarnes lugnande, att dessa, finge hilla sig till den gamla katekesen och gamla handboken; men bärvid erinrades, att oron icke blott var inskränkt till Norrland, ute äfven visat sig på andra ställen, och doktor Sarderg ansåg söndringen på sina ställen ha tillvurit å, att en återgång till statskyrkan numera kosppt vre möjlig. Han fann en revision i synnerhet af htekesen och äfven af pselmboken visserligen önskväd, men egentligen vore det absolutionsoch dopformulärerna i nya handboken som satt sinnena i oro; me jgifvandet af en återgång till det gamla skulle ha tillfredsställt dem. Eftergift vore lämpligare än motstånd. Komm. Beckman anförde hurusam det skulla vara störande för Kyrkans enbet att icke begagna samma handbok öfverallt; han medgaf ast några dogmatiska ojemnheter kunde borttagas ur nya psalmboken, men afstyrkte ålerupptagandet af den gamla såsom alltför underlägsen. Doktor Säve var icke för några eftergifter åt dissenterna: de nöja sig till en början med en mindre revision. sade han, men sluta med att yrka exorcismens återinförande Detta i afseenda på handboken. Elt försök till psambokens omarbetning hade blifvit gjordt, men dt vore bekant att detsamma icke rönt odeladt gillande. Hvad katekesen beträffade önskade talaren blott varsamhet vid dess revision, att icke svalget måtte b!i för stort mellan vår statskyrka och den npuvarande teologiska bildningen i allmänhet. Emot doktor Såändbergs åsigt om den knappa möjligheten af dissenternas återgång till statskyrkan, uppträdde prosten Holm med förklarande att denna föreställning voro alldeles falsk; hvarpå doktor Sandberg, utan att vilja jäfva herr prostens lyckliga erfarenhet inom sin egen ort, förbehöll sig att till styrka för titt påstående få framlägga fakto. Doktor Bromans förutomnämnda motion angående åtgärder till upplifvarda af sabbatens helgd föranledde några betraktelser af doktor Stenhammar öfver de slaknande banden af husbondeoch fade:sväldet, de föreningar man der och hvar tagit sig friheten stifta, talaren visste icke med hvad rätt... Han hade ur ett af de allmänna bladen inhemtat, att sjelfva ämnet för den fest här nyss firats, blifvit på det betänkligaste travesterad i ett sådant sällskap.(?). Prosten Qviding anförde ett par exempel På huru långt sabbatens varhelgd gått: på EN herrgård hade man en söndag plät med 16 par oxar, och på en anoan — cffer kanske det var densamma — finogo gärdskarlarne plikta (!) när de gingo till nattvarden. Han yrkade att så länge statskyrka och sibbat finnas, staten åtminstoae måtte taga hand om de yitre vilkoren för sabbatsns helgd. — Motionen kommer under ståodsts enskilda utskotts behandling. Doktor Sand5ergs motion om konventikelp!a4tatet vickte betänkligheter bos doktor Björling, med hvilken flera instämde. Han ville i den till uppbäfvande ifrågakomna författaingens ställe ha ngon annan, som tilläte lofliga sammankoms:er, men förbjöde olofliga. Motionären bade ansett de enskilda sam sankoms:erna nyttiga för det religiösa lifret, men detta funnes inom ky kan; ja, der funnes tro, fast den ej framträder i det yttre, utin är bortblandsd i hopen! En motion af doktor Broman, om afskrifning af den f. d. Jandshöfdingen friberro Mörner ådömda bal:ns, förordades af prosten Holm i ett humoritiskt anförande, hvari synnerligen den bevekande omständigheten framhölls att landshöfding Mörner aft en sådan stor skälm till landskamrerara (8e10m hvars bedrägeri olyckan, som bekart är, försållades). Prosten Klintberg återtog sia motion cm föränIring i utskottens arbetssätt, för att i gruadlagsenig ordning öfverlemsa den till Konstitutionsutskottet. Under hr erkebiskopens ifver att få bordet fritt rån de många motionerna framställdes proposition m remiss: till Ezonomiutskottet al en, som biskop Tsurlin ville ha till ståndets enskilda utskott först. lan glorde en hbemstälian derom ett tgonblick efter et propositionen blifvit med ja besvarad och kluben fallit. Hr erkebiskopen tycktes icke obenäger, ch motionären hade iogenting deremot; men doktor homander motsatte sig upprifvandet af det en gång sttede beslutet, som blifvit med klubbslag bafåstadt. Jörvid blef det. Me finner emellertid, att det slrig skulle falla sig ä noga med formernas jiakttaENSE SEE SEAT SEAT EET EEE