Aftonbladet – 4 januari 1851, sida 1

kelungnsdörrarne hvilka en gång för alla blifvit afledare för hans hbjertas ömma rörelser. På dessa telegraferingarx. hvilka man efter hand lärde sig förstå, följde ett formligt till far och mor framställdt frieri, hvarefter de samvets: granna föräldrarna hänsköto saken till barnenx sjelfva. Nu, i stället att se på sitt bästa, sågo de oförståndig: flickorna på helt annat. Först och främst hade de all: hvar efter anvan skrifvit och räknat för farbror Vecor lius,, — minnet af dessa timmar satt ännu qvar. Dernäs: var ban mer än dubbelt så gammale, och vidare gafs de många andra omständigheter. Han såg ju t. ex. så förtvifladt rolig, ut med sitt lin: ärgade, uppstrukna bår och sina hvita buskiga ögonbryr mot det eldröda ansigtet, för att icke tala om de smi ögonen som voro så obegripligt lika grisarnes, eller näsan som ordagrant lade sig i blöt med allting, synnerligast hvad han förtärde. Det var visst icke beskedligt att skratta åt den stackars farbror, men hvem kunde också rå för att han fått så arysligt krångliga ben, och at hakan satt ner i balsduken, och axlarna öfver öronen, och dylikt mer, som gjorde det platt omöjligt att hålla sig allvar sam? Man höll i alla fall ;rigtigt uppriktigt af honomp, bar: det inte blef fråga om giftermål, ty då — musch! och f3 baj...o man ville väl — heldre gå ogift i all sin dar)b Och så skylldes det för bror Vecordius på aderas ung dom och oerfarenhet, och prostfar tillrådde honom xa verklig vänskap att vända sig till något mera mstadgad föremål etc. hvarefter några ömsesidiga tacksägelser ut vexlades och hela saken blef som den aldrig varit nämnd Emedlertid fick vår hederliga vän det nöjet att änm onder sin adjunkttid hålla tal som värd på de två äldst: systrarnas bröllop, och några år sednare erhöll han son komminister det ännu högre uppdraget att vid obka till fällen företräda faders ställe åt de två yngre. Man se; att de åtminstone visade sin tacksamhet och kärlek så god de kunde. Hvad honom sjelf beträffar gjorde ban ännu åtskillig: försök att skafla sig sen ung, vacker och förmögen hustrus men som alla aflupo lika fruktlöst, tog han sitt pirti och började tro på Dumborrs, just i den vefvan för första gån sen proklamerade sats, alt — ,ibland giftermål det bästa det giftermål som ej blir af! — hvadan han beslöt at vid flyttningen från det vänskapliga prosthuset til sitt angränsande församling erhållna sacellani anförtro vårder om sin person och sina egodelar åt en stadgad och til åren kommen, hushållerska, som prostinnan åtagit sig at anskaffa och som äfven innan kort anlände, med de ampla ste rekommendationer och en liten mobilier, bestående a en dragkista, ett hörnskåp, ett fällbord, tvänne jernbeslagn