Aftonbladet – 3 januari 1851, sida 3

fö AA AA Ä—A VA sisa egna förkunnare, ofta ljummare än andra, cch beklädende sitt vigt:ga kall mindre till följe af inre drift, än begäret efter säker bergningp. Pastor E!fborg var ena af dessa särdeles lyckligt begåfvade adepter, som utan att i första ögonblicket hafva något egentligt intagsnde i sitt väsende, dock genast bjuda akining för sitt stånd, och i sin embetsutöfning veta ingilva ett förtroeade och en tillit, som vexer i samma nån man närmare lär känna deras bjerta och karakter. Det var en man a stränga grundsatser och utan anseende till personen, men der han såg alt ett allvarligt sträfvande till det rätta dock jiexe alltid förmådde uppehålla andra så som hozom sjelf, var han id:l mildhet isitt bemödanda alt återföra och understödja den felande. Min nya vän berättade mig mer än elt drag, som kunnat göra heder åt en apostel, men som dessa allaredan ärob t!rc uppiecknade i den oförgängliga bok, der alla en gång skola läsa dem, inskränker j2g mig till förtäljandet sf hens lefaedsöden, bedjande dock mine läsare på förhand förlåta, om de bafinnas vara hvarken ovanliga eller intrasslide. (Forts. följer.) RR