Aftonbladet – 3 januari 1851, sida 1

stamma från samma provins som ni nyss, så å propos, ernade besjunga.n Vöjligenv!o svarade jag skrattande och räckte honom banden, i det jag helt upprymd kastade mig ur vagnen. Det var en särdeles lycklig inspiration som förskaffade mig nöjet af en bekantskap, hvilken troligen eljest hade nteblifvito — och nu sattes genast ett ssmta! i brinnande gång. Det begaf sig då, att vi icke allenast båda voro vermlänningar utan äfven på sätt och vis befryndade med hvarandra, enär jag haft en faster som varit gift med hans morfars svågers kusins son, och hvad var således naturligare än att vi i ögonblicket biefvo såta vänner och bröder? Vidare fick jag veta att han var vice pastor på stället, och arrendator af de nu pågående nådåren, samt bodde helt aliena med ea gammal bushållersk: och några tjenstebjon i den treiliga prostgården. Nu stannar du hir minst ett par dagars, sade han slutligen, jag kövner baron B. som den bästa, medgörlite man ucder sclen, han säger visst ingenting om detta lila uppehåll, och pojten lär väl ej eller bli okunnigare af att börja läsa om thorsdag i stället för om måndag. Du har ju dessutom icke bestämt någon viss dag för din ankomst ? Jag tvekade ett ögonblick, men var för ingen del svår att öfvertata. Fader Håkan, som under tiden tillkommit och blifvit betackad för sitt nit, syn!es också intresserad för en sak fom befriede honom frin längre skjuts, och izom kort befunno vi oss alla tre på väg till det arkaditjell som jag nyss förut betraktat med så hopplöst trängtanda blickar. En aftonvard blef genast framdukad, hvilken vi sam fåidt och med den utsöktaste aptit förtärde, samt Evarunder jag så gubbens tal kunde förnimma att icke allen2st han, men hela församlingen i gemen, stod med den unge sjilasörjaren på en förträfflig fot. Når den språksamme dannemannen omsider tröttnat och tagit afsked, slogo vi oss helt makligt ned, jag och min värd,i hvar silt mjuka, beqvämliga sofibörn, öfverlemnande oss åt det behagligaste far nienter och insyepande oss i ryktets berusande rökmoln, Döm, käre läsare, hvad jag då måste njuta vid