Aftonbladet – 2 januari 1851, sida 2

HaDUl. Ur. EKSStrom.) Af Hedvig Eleonore församling: Fastighetsegare expeditionssekreteraren G. ÅA. Brandel, stadsmajoren I Wedberg, sekreteraren J. L. Björkman, bryggaren J. L. Richnau. (Suppleanter: majoren baron Aker: I bjelm, målarmästaren J. A. Hallgren.) — Icke fa stighetsegare: departementschefen A. F. Normelin, majoren E. U. Rudebeck, rotarien P. Öhnell, gross handlaren C. G. Åhrberg. (Suppleanter: notarien A. G. Eoglund, apothekaren C. F. Hornung.) Af Adolf Eredriks församling: Fastighetsegare: justitiekansleren N. S. von Kock, gravören J. G. Ruckman, regi tratorn C. E. Holm. (Suppleanter: kaptenen N. Olsson, åldermannen P. S. Ritou.) — Icke fastighetsegare: kammarherren B. Rosenblad, stadsnotarien J. E. Uppling, expeditionschefen Th. Munck af Rosenschöld. (Suppleanter: vice häradshöfdingen K. N. Ekström, komminister Janson.) Izom nämnden äro genom val den 48 Dec. utsedde: till ordförande: grosshandlanden Schartau, och till vice ordförande: hofrättsrådet Pfeffer. kokt — Mindre teaterns publik har sedan flera år varit van att erhålla sitt särskilda lilla nyårssycke, framställande ett slags revy af det förflutna årets pikantaste tilldragelser. Detta har ej heller vid närvarande årsskifte uteblifvit. Den anspråkslösa titeln Tändstickorna, fosforiskt tfllfällighetsskämt, passar godt till innehållet, som på ett gladt och oförargligt sätt omberör åtskilliga mer och mindre eldfängda ämnen — representationsfrågan, koleraoch revolutionsförskräckalserna m. fl. Ett par kupletter, sjungna af herr Norrby, äro roliga nog. Till förpje: gafs i går Fyra dagar af konung Gustaf III:s regering, som ännu alltjemt vinner bifall. Ja, derhän har det på sednare tider kommit med de frisinnade svenskarne, att de applådera enväldets införande! För öfrigt upptages Mindre teaterns repertoar af Slotttt Luxeuil, ett bofstycke om fem akter, åtta tablåer och två sublima ecener — samt Skogvaktarestuganv, en liflig och underhållande komedi. På Kongl. teaterns dramatiska scen har sednast förekommit Peter den store och hans son; men det förtjenstfulla i utförandet af nå gra af styckets hufvudpartier kan knappt försona åskådaren med gräsligheterna i vissa delar af handlingen. Det skall således snart fal!a, trots Dablqvist, Almlöf, Bergmansson. Enannan tidning har vid pjesen anmärkt, att en komisk person måhända skulle varit af nytta der, för diversionens skull; herr Hedin såsom caarens bofaktige son erinrade dock, som vi tyekte, temligkn lifligt om den löjliga Cerfeuil 1 En bengalisk tigern. Ett tillfälle till jersförelse i sistberörde hänseende erbjuder sig i morgon, då den sbengaliska tigern blir la piece de råsistance; förrätten utgöres af ett splitter nytt stycke: Som man sår, så får man skörda, och till desert bjudes på Alphyddan,. Mindre appetissant spektakelafton kan man ha. — Lidköpings stad har åter varit utsatt för en eldsvåda, hvilken var nära att alldeles förstöra den efter 1848 års brand qvarstående 8. k. nya staden. Sistl. fredag den 27 Dec. utbröt, efter en slutad baltillställning i hr Fhuns nya hotell, något efter midnatten, eld i ett uthus och grep så häfuigt omkring sig, att de der boende med möda kunde rädda sina lif. Elden spred sig med en förundransvärd bhäftighet uti det midt öfver gatan belägna stora qvarteret, tillhörigt hzndlanderne Alm-: blad och Schoug; och efter några timmar lågo alla boningshus och magasinsbyggnader inom ofvannämnde 2:ne stora qvarter i aska. — En ringa del lösören hafva blifvit räddade. Lidköpings nya stad har för sin räddning att tacka det lugna vädret och ett på det högsta berömvärdt ordnande af eldsläckningsanstalten samt oförtruten ansträngning under släckningsarbetet. Derigenom blef det möjligt, att rädda de genom en smal gata skiljde, intilliggande qvarteren åt stora torget. — I Borås har man nu upphäfvit spärrningarne för bättre folk, men bibehållit dem för fattige eller s. k. lösdrifvare och tiggare. — I tidningen Upsala läses: Förliden lördagsafton timade härstädes ett sjelfmord af, såsom det synes, högst besynnerliga orsaker. Guldsmedsgesällen Per Höglund, 23 år gammel, sköt sig med pistol i munnen, så att alla hufvudskålsfogningarna brusto och bjernan stänktes kring väggarna inne i arbetsrummet, der flera personer voro närvarande. Han dog naturligtvis ögonblickligt.. Kamraterna hade sett honom ladda pistolen, medan en lärgosse utskickades att köpa knallhattar, men fästade dervid mindre uppmärksamhet, helst H. ofta förut hotat afhända sig lifvet. De ansågo derföre hotet nu ej farligare, än tillförene, och läto honom derföre hållas. Mannen, som var nykter, ordentlig och bland de skickligaste arbetarne på verkstaden, hade allt sedan Marsorol!igheterna i Stockkolm 4848 understundom visat mycken ängslan cch ledsnad vid ifvet, hvilket nu synnerligast varit händelsen de sednare dagarna. TI allmänhet egde han ett oroligt lynne, förenadt med mod och raskhet, och hade förut 3 särskilda gånger lemnat den kondition han innehade. På sina vandringar uppehöll han sig i Stockholm vårtiden 4848, då han var vittne till, om ej deltagare i dervararde oroligheter., Tidningen Upsala tillägger en berättelse som den flidne skall gjort till sin mor, men som synes af illtför lös art för att gifva anledning till någon annan förmodan än att Höglund varit rubbad till sina innen. Den sammanhänger med det under de första lagarna efter Marsuppträdet här utspridda lösa ryket, som likväl icke visat sig äga minsta sannolik inledning, att liken af personer som träffats af miitärens skott blifvit kastade i Norrström. Här bar man icke hört något enda sådant faktum sedermera ns u;pgifvas, utan det var ett af de hundratals lösa prat som uppstodo och försvunno inom de första daarna. — I Norriands-Posten läses: Rörande den af oss nyligen nämnda relegationen vid härvarande läroverk förspörjas de kuziösaste saer: det lärer vara vederbörandes mening att fortsrande förvägra oss vår obestridliga grundlsgsenliga ätt till protckollets utbekommande på rätt besycwerliga svepskäl, liksom det vore tillständigt för en å obetydlig suktoritet som ett skolkollegium att efer sitt hufvud tolka en af rikets grundlsger, hvarörutom det förspörjes, att den från läroverket skiljda mglingens målsman till juridiskt ombud bhärstädes! fyverlemnat fullmakt att väcka åtal emot kollegiet ör äreröriga csanna beskyllningar. Vår afsigt är tt ej underlåta fullfölja den ena frågan och att följa !an andra med behörig uppmärksamhet. Incerdera