Aftonbladet – 31 december 1851, sida 4

. . . Kan en Philosophie Magister på någon annan än den presterliga eller Skoilärarebanan inna bröd för degan och ena yslitjande utsigt för framidan? Benna, om man så vill, besyanerliga fråse, fram kastas af en man, som, under fattigdomns mångzfaldgt hemska gastalter, pröfvat kvad bittert liv:t har att er bjuta, och nu, ehuru Philosophie Postar etartium magistero, sågom det heter i graiual-diplomet, nödgas sakna bröd för dagon och motsa en framtid, hvilken ej lofvar annat än ökade bekymmer och lidanden. Det vore öaskligt, och skulle mad tscksamhet återgäldas, om nåson allvarligan behagade taza denna fråga i öfvervägande, och efter bästa vilja och förmåga meddelade några räd och upplysningar häruti. För en man, com lefver för sig sjelf, och är känd af få, men glömda af alla, vore det en stor glädje att fiona någon verklig vän i nöden — ty i nöden pröfvar man vänner. Svaret, under hvilken form som holst, kan lemnas i 4 24 vid Drottninggatan, A trappor upp, till Magister S:m. Til svaromål å den i Söndagsbiadet mot mig med flera riktade artikel röranda en i tidningen Folkets Röst insänd Korrespondensartikel från Peking, så får jag härmed äran upplysa, det jag, ehuru jag geromrest flera främmande länder i synnerhet de sednara åren, samt utgifvit mycket penningar ör att lära känna verlden och menniskor, har det ånnu icka lyckats att förskaffa mig några liaisoner, mindre någon korrespondens med det Himmelska Riket China, och förklarar jag i följd häraf högtidligt, det jag hvarkea Kan eller Vill tillegna mig någon annans produkt, neml. författarskapet af ifrågarande famösa korrespondensartiktel. Deremot medgifves gerna såsom sanningsenligt, det jag lika med många andra obemediade ynglingar, i min ungdom tillhört dan tjenande klassen. Att jag under denna tid genom ordentligt och hedrande uppförande förvärfvade mig erforderliga rekommendationer till inträdes vinnande uti det borgerliga yrke jag nu oklanderligt innehaft öfver ett fjerdedels sekel, detta förhålland2 är tillräckligt kändt af mina talrika vänner och bokante. Beträffande åter Åkandet i Giggz, som så förarger mina antagonister, så vill jag härmed underrätta dem, att detta förhållande med mig ägt rum nästan dageligen i flera år, dels för min hälsa, och dels för mitt nöje, och midt för deras näsa kommer jag att dermed fortfara. så linge Gud förlänar mig hälsa och förmåga. Stockholm i December 18359. Carl Fr. Svanberg.