Aftonbladet – 31 december 1851, sida 1

nagler, de magnifikaste skägg i hela verlden och intet spår till liberalism. Så många företräden förutsätta nödvändigt, att äfven den kärlek, som uppfyller bhe!a min själ, måste fion2s der, Ah, jag känner en obeskriflig tillförsigt! blott ännu denna resa, min vän, blott detta resförsök till China, och — Oeh? frågade fursten, Om jag der ej finner den rätte, så blir jag vid min återkomst er maka och åtnöjer mig med att belöna troheten, då jag ej fann någon, som förstod att lära mig kärlekenln Jag hoppas stt ni finner kärleken, min grefvinnal, sade ban lugnt, ty efter trohetens be önaing lyster mig nu icke mera.n sOch ärdå fölier ni mig, och hvarföre? rågade jag, men det är subiimt, bästa furstel Bah, min grefvingals svarade ben, pjag har eftcrgifvenhetens caprice, och då jag insenting ber att göra, är det lika bra att ha jedsamt i Chico, som på något annat ställe. L3!0m 0:s reS2.0 Vi inskeppade oss i London med den första handsisexpedition, som segade till Chiny. Så längt gå don olyckiga; memoirer; det Ffriga inhemtade vi dels genom egea åskådog, dels al en läkare, som förestår ett dåraus i närheten af Paris. Vi kada redsn genomvardrat åtskilliga gårdar och celler, då vi nära inrättningens ring mur blefio varse ett litet hus, med en ytteret sorg älligt sköll täppa, som på ett besynnerti var uppfylli af ehinesiska tempel och lera dyiia småsaker. Det vir vid middagsiden, solen sted högt ;å himler, och hkväl ig man det lila sällels egarinna, en hoppt, al lidande åldrad person vandra om sed en brinra da lykta af besynnerlig brarmed hon oroiigt tycktes stcka efter 20. OH nrecs stirrands blick, bennesrastlösaut hade för å kådsren något sorgligt. Vifrågade hem ho: var? såll — sada läkaren, en ung sniilrik man, — et är den i salongerna för sin skönbet fordom så bögt keundrade grefvioran Diogena. Hisn bar geno orest hela verlden, för all söka den man, som kund? uppfylla hennes bjer