Aftonbladet – 31 december 1851, sida 1

var möjligt för en vilde. Gråtande kastade jag mig för hans fötter — ack! det var ett svårt moment. Jag, den gudomliga grefvinnan Diogena, för hvilken blomman af de civiliserade nationerna knäböjt, vu sjelf på knä framför en högmodig, otämd vilde! Hela den majestätiska stoltheten hos den aristokratiska qvinvan revolterade sig deremot, cech likväl mås:e jag knäfalla. Han betraktade mig och mina tårar med ett supremt förakt och sade derefter: Den navita qvianan har i skogarnes frihet på få dagar blifvit gammal och sjuk. Hon är ej värd den friska luft, som den store anden gifver oss, ej värd att blifva hustru till den urge krigaren, som ej vill ega den sjuka qvinnen. Hon kan ej koka och ej bära vapen, hon gråter och skulle föda fega uslingar till verlden. Ilon må återgå till de eländiga blekansigtenas städer, för hvilsas män hon med sina darrande händer och sina tårar ken vara god mog. Coeur de Lion skall köpa sig en ung, frisk och skön hustru 2f sin egen stam. Den saga hvica qvinnan är honom en styggelse. i Stolt vände han sig bort, t Ilksllad: en gimsol kiisare af sin stam och befalda honom ålerföra mig till blockhuset. Nästan döende uppsådde jeg det, fursten igenhände mig kvappt. Flera veckor lig jag uti ett ultlåad, som ej tilät mig återvända till Nswyork. Min själ led ännu mera än min kropp. On våren ver jag emellertid såvida återstölld, att jag kunde lemna Newyork. Fursen förde mig till Bagneres. Min nervositet var kr ; hans omsorger för mig voro out:ömiliket jag naturligtvis blott fann vera i ; da få sin Orån J:g hade blifvit mycket sauvan och kä arprehens att träffa mina bekanta, i anseende som alla mina aventurer hade verk ci Min phbysique var rycket debil, och äl lefde ännu i min själ sarama otillfredsställda längtan i hela sin intensitet. Jag började studera astronomi i den en-amhet, hveruti jag nu lefde, Jag ansträngde hela min sjils Ereft för 3 nera, om jag kanhinda på andra etj skul:e kunna ernå