Aftonbladet – 30 december 1851, sida 2

tt suppleera något af hvad Morgonbladet i ina citationer öfverhoppat, och dermed upp-! riska minnet hos dem, som tilläfventyrs kunde ro, att Aftonbladet genom sitt handlingssätt 3 jort sig skyldigt till en omsadling eller grof nkonseqvens. Af denna anledning kan dett ara skäl att återkalla i minnet burusom detr inder sednare delen af året 1848 inom pres-2 en var Aftonbladet, äfvensom inom reformällskapet, denna tidnings förläggare, L. J. Hjerta, om yrkade att man icke borde brådska med tt bestämma sin tanka i representationsfrågan, örr än man hade haft tillfälle att underkasta aken i sin belhet en närmare pröfaing, och I mura vi vid den tiden anföllos för denna såje allade indecision. Vi svarade då, att skälet ill vårt bandlingesätt var, att förstaget i och ör sig sjelf föreföll oss så motbjudande, attj m vi skulle bestämmma vårt omdöme endast, vå grund af de intryck som följde af dess läs-l ing, måste vi ogilla detsamma. Hirmedli vöjde sig ej Aftonposten och flere andra tid: vingar, utan forcerade oss ordentligt till en!! lebatt om förslaget sådant det syntes på p3poeret, hvilket hade till följd helt enkelt att vi ramställde de anmärkningar, hvartill det syntes. oss gifva anledning, och hvilka Morgonbladet i au till en stor dei aftryckt. Emellertid, när regeringen en tid derefter utfärdade befallniogen om vallängdernis upprättande, förklarade wvi wår tilltredsställe!se häröfver, äfvensom vår önskan, att det mindre fördelaktiga omdöme, som förslaget i och för! sig väckt, måtte kunna förändras genom de resultater som skulle blifva inbemtade af nyssnämada vallingder. När sedan vallängderna utkommo, tyckte Altonbadet sig finna, att enligt desamma utseendet 2f de omedelbara valen icke var så ofördelaktigt, som man hade förmodat. Vi uppmanade Jikväl på samma gång pre! cen i landsorten, att hvar på sitt håll söka pröfva burudant de fonaso eamma resnitat skola blifva inom den krets, der de hver för sig närmare kände personerna. Hvad hände sedan? Flere Jlandsortstidningar, som förut varit emot förslaget, förklarades sig derför. Det var på alla dessa skäl som As ftonbladet, när riksdagskallelsen utfärdades, ansåg sig böra icka längre dröja med ,ea definitiv förklaring af sin egen tanka, och utan alt öfvergå tiil något försvar af förslaget quand mene, likväl under den öfvertygelsen ait en relativ förbättring genom dess antagande skulle vinnas, ansåg ett sådant antagande vara klokt handladt af reformvännerna för sin del. Att detta icke var något misstag från vår sida, torde vitsordas af det alarm som denna Aftonbladets förklaring väckte i de reaktiovära ledern2, och af de starka bearbetningar, som genast följde i Tiden, och Morgonbladet. Nu fråga vi om i allt detta låg någon inkonseqvens, eller tvertom, om det icke öfverensstämde med känslan af medborgerlig pligt, samt om ej utgångspunkten för Aftonbladets sednare handlingssätt igenfinnes redan i den första varsambheten att söka undvika en brådstörtad decision? Om andra omständigheter sedan gåfvo en vändning åt opinionerna från högre ort och rezktionen viad i seglen, så är detta icke virt fel; men vi tro ännu att det ej skall dröja länge förr än den stora plulraliteten skall vara ense derom, att man hade varit ifrån många bekymmer, om reformen nu varit vunnen. Detta ögonblick skall nog linträffa när de, som äro så färdige att emeilan riksdagarna glömma hela kuliss-spelet i vår fyrdelta representation, få sitt minne å nye luppfriskadt genom några propositionsvägriogar, genom voteringarna i de förstärkta utskotten m, m. och erfara, att ökada anslag är den hufI vudsakliga frukiea afdenna representations arbeten, medan de af behofvet så högt påkallade reformerna af föråldrade Jagar och inrättninIgar stanna i stöpet. Denna öfvertygelse om den närvarando in Irättaingens objelpliga beskaffenhet leranar nye dIaela till Aftonbladets hela taktik och tänke sält i afseende på reformen; och denna är, at det hufvudsakliga som bör sökas, icke är at få fram någon viss favoritide i afseende på lvalrätt eller valsätt, men att komma till er sidan förbättring af det nuvarande, att sjolfv: representationsidgen göres till en sanning, sam lieke blott ett nytt kuliss-spel uppkommer rhvortill trådarna — bållas af makten. I enlig het härmed anse vi också derföre det ni rIsta problemet vara att uifinna det program a som kan förena dena sta möjliga majorite :bland dem som utgå ifrån samma öfvertygelse Jutan ett alltför ihä afseende på vidhål tllandet af enskilda meningar. Eadact genor . latt alla följa ett sådont operationssätt, d. v. : rlatt man ifrån början öfverenskommer att hål eltillsammans, blir en reform möjlig; men d a missirösta vi också icke derom. 1 KRT a Riksdagen. d I lördagens efierriddagsplenum på riddarhus lästes och remitterades åtskilliga nya motioner, bler tlandra grefve Mörners om laga fyttningstidern .omändrande, så att de må blifva samtidiga pi lend lant 3 aäderna och kr Axel C:son Printzenskölv ma wo pp i son