Aftonbladet – 30 december 1851, sida 1

Jag talade om de qval, som misskända q vinnobjertan lida, jag talade med en profets inspiration, och han förstod det ej. Jeg sig åt dörrn och tänkte på flykt. Delawaren observerade mig skarpt och tycktes förstå mina tankar. Coeur de Lion är littfotad som en bjort och hans öga skarpt som lodjurets. Hvart vill väl den hvita qvinnan fly, utan att han skulle upptäcka och hinna henpne?) sade han leende. Då fattade jag en djerf resolution. Jsg grep hans tomahswk, som stod i en vrå, och 10pade att jag ville döda mig. Åter skrattade barbaren hånfullt, i det ban sade: Den hvita qvinnan är späd och tomahawken är tung. ibn tog den lekande ur mina händer och band iem babpå min rygg. Derefter såg han lugnt på mig och sade, i det han gick ut: Den hvita qvinnan går i morgon med oss i det inre af våra stora skogar t.ll vårt folks vinterqvarter. Tee dagar vill höfdingen alvakta på hennes böa att få blifva hans hustru; på fjerde lagen måste hon dö, om hon vägrar det, ty Coeur de Lion är ej något blekansigte, som larrir för en qvinnas tårar., Den ångest, de qveal jag ustod under dessa tre dagar, kunna icke skildras — ingenstädes någon utsigt till räddning! Jag var så öfvertygad om mitt välde öfver alla mönaer, att jag bade bedt fursten vänta mig heli lugnt i blockhuset. Jag såg nu endast två utvägar, och båda lika förfärliga. Jeg kunde ej förmå nig till att blifva hustru åt denne barbar, hvars illa soignerade bänder voro mig en horreur, likasom hans bränvinsdrieckande och tobaksrökande, och icke heller ville jag dö. Jag var ju änou ung och min mission ej fulländad, jag hade ju icke funnit den rätte — Diogeneslyktan fick ännu ej slockna. (Slutet följer.) — HOMÖOPATHIEN vinner numera i Frankrike långt flera anhängare än någonsin förut. I Paris räknar man redan 83 läkare af denna skola och i Lyon äfvensom i södra Frankrike har antslet af homöopater tilltagit ansenligt.