Aftonbladet – 30 december 1851, sida 1

qvinna, ty qvinnan är svag och ban föraktar svagheten.n Och vill Delawaren ej köpa någon hustru, om den hvita qvinnan blir hans egendom ? Den hvita qvinnan är skön och behagar den unge höfdingen, svarade han, mena flera vårar och flera vintrar hafva redan gått öfver hennes gula lockar. Han skill behåila henne så länge hennes hår är gult och hon hehagar hans ögon, och då hennes hår blir grått, skall han ej döda henne, utan låta henne lefva och köpa sig unga hustrur.n Jag rysie tillbaka för denna kolosala råhet. O, hvar voro mina förboppniagar, hvad återfann jag väl af Coopers idealer i deana horribla realiter? Hvar återfann jag den unge Tektosaghöldingens perfectibilitet? Jag incåg nu den smakiäsa Osauningen i denna dikt, jeg förbansede den, ty den hade äfven bidragit till mia excursion. Jag misströstade om att förmå civilisera denaa barbar på Lhka minga månader, som Perthenia hade beböft sekunder. Jag skulle bära vapsn och barn, blifva slafvinna, och Tektosagen bir ena smulironkorz för Parlhenia och sönderbröt sina vapen för att dermed upptinda en e!d åt henne! Jag kunde ej återhålla mina tårar af harm och den bittraste hopplöshet. Cocur de Lion såg detta. Han drack ut resten af araken och sade, i det han utbredde sina armar mot mig: Ulvarför gråter den hvita qvinnan? Höfdingen vill ju behålla henne, och männen af hans folk skola gensst uppstämra bröllopssången Redan denna dag, hvars sl nu uppgår, skall hon blifva hans hustrux Med djup iadignation öfver hans indolens stötte jag honom ifrån mig; han tycktes bry sig föga derom och frågade mig förundrad: Hvarföre vägrar det bleka ansigtet att blifva min hustru, då hon likväl koremit till mig i denna afsigt ?n . Jog var utom mig, jag kände att han ej hade ens någon aning om den sublima intention, som fört mig till skogarne. Jag kastade mig red för honom, omfattade hans knän och sade honom allt, hvad mitt hjerta ivgaf mig.