Aftonbladet – 30 december 1851, sida 1

skulle visa mig på hvilken grad af andligt developpement han befann sig. Han såg undrande på mig. Ol i sådana positioner har dock civilisitionen ett afgjordt föreiräde. Det är så ljuft att blifva förstådd. Jag måste förklara mig tydligare för min unge vide. Coeur de Lion,, sade jag, en obarmhertig höfding, till hvilken min fader sålde mig, her förjagat mig ur sin wigwam och mitt fo:k har förskjutit mig.n En hustru, som förjagas af sin herre, förtjevar ej mer att lefva hos sitt folk. Ditt folk bar handlat rättr, svarade Cosur de Lion. Mena den hvia gqvionan irrar utan hem genom skogarne och söker en ny wigwam och en ny herre. Vill Coeur de Lion bebålla henne och låa henn2 blifva hans tjenarinna vid hans eid ? Höfdingen for upp från sitt läger; en hastig glöd uppflammade inom honom. Den hvita qvinnan behagar hödisgens ögon, hon skall blifva hos honomp, sade han. Hon skall hemta hans vatten, hacka hars kornfält och koka hans villbråd, hon skall sköta honom då han återvänder från sina strider, hon skall blifva hans hustru och hära han3 barn på sin rygg, och han skall sofva i hennes ermar. Coeur de Lion teg; dock afvaktade jag fortsättningen af hans tal och uppriknandet af de eompensationer han derför tilitinkle mig; men han hade slutat, som det tycktes. Således måste jag besluta mig till att tala. . Ö-:h hvarmed vill Cosur de Lion belöna den hvita qvinnan, om hon hemtar hans vatten, backar hans kornfält och kokar hans villbråd ? frågade jag. Hon skall värma sig vid bans eld, hon skall milla sig af qvarlefvorna efter hans måltid ock bon skall vara hans hustru., Och skall han älska henne såsom han älskar den store anden, skall han på samma sätt ära och tilibedja henne? Delawaren ärar den store anden, ty den store anden är fruktansvärd och kan straffa och förinta honom; men Delawaren ärar icke en