Aftonbladet – 28 december 1850, sida 2

quipage i ett af blockbusen och förändrade min kostym till ungefärlig likhet med Myrrbas i den afbrutna offerfesten,. Fursten påtog en beqväm jagtdrägt, försåg sig med ett par pistöler, en bössa och en hirschfängare och sålunda utrust:de vandrade vi jemte en vigviare till urskogarne. Då jag i blockbustt för sista gången såg mig i spegeln, måste jag för rig sjelf tillstå attjag var oemotståndlig, Jag såg alldeles ut som en indiansk Equaw i tysk aristokratisk öfversätt ning. Ty till cch med i den lälta tattoueringen, som bestod af små underligt combinerade lyktor, i fjädersmyckena på hufvudet, moccasinerna arbetade af Londons förste skomakare — i allt herrskade en nobel grefvinnas hela förtrollande nonchalanee. Jag bar en plaid, den jag för alia händelser medtagit, nigra bouillopkakor och åtskilliga ko fityrer i en korg. I handen höll jag den brienande lyktan. Det var långt fram på dagen, då slättlandet och de frodiga ängsmarkerna började förvandlas til skogstrakter. Urskogarnes stilla msjestät verkade mäktigt på mig. Jettetrid sammanflitade sina kronor till ett tält tak, blommor slivgrade sig uppför stammarne och nedböjle sig som sijernor från de högsta grenarne Ea matta af mjuk mossa häfde sig elastiskt under mina fjiderlätta steg. Ensamma fåglar gungade i lugn säkerhet på qvistarne och et underbart lifvinde doft simmade genom luften. Nedtryckt 2f denna storhet sjönk jag på kni; omedvetet knäpptes mina händer till bön, och på delavariska sade j.g: ,0! da min Gud, som skänker alla varelser den jordiska existensens lycka, du, som unnar hvarje djur en nju:ning, du skall äfven bafva ceit öga för en grefvinna af gammal ätt, du skall gifva henne hvad hon beböfver, en immens, aldrig förr anad Iycka för hennes jimmens2 sjäill — O! det vore obarm