Aftonbladet – 28 december 1850, sida 1

krafter voro userade, min nervositet tillväxte och mina lifsandar voro till den grad deprimerade, att fursten, som af denna at do tongueur befarade det värsta, proponer2de mig ett decideradt ombyte af klimat och omgilningar. Vi reste genom Turkiet och Grekland till Orienten. Ah, hvilken sympati ingaf den mig! Aldrig, aldrig bade jag mehan himmel och jord funnit något som tycktes eorrespondera med min själ, aldrig fonnit ett embiem för min ande. Nu såg jag det framför m Ja, öknen var en bild al mina själl Immcns, tom, uttorkad af dena glödande soien, dädande för pilgrimen, som förtroendefullt beträder den för att spårlöst utslockna deri; utan blommor, utan vederqvickelse för menniskan, full al bedrögliga phantomer, som loeka henne till undergången — 0, den omätliga ökas den af mina immensa, toma själ! Jog n:dkastade mig på mar den glödande jorden, jag kände mig bemiland. Dessa nomader, som i dag morgon der etsblera sina laitiga läger homogena voro de ej med m å huru liknade ej deras Hf dana stors igenarbhord, som nu ör så mycket bon genre! Orienten häsförde, inspirerade mig, de underk nerade p mig; dock vågade jag här ej anställa någowvf: sök, emedan: deras muhamedansia misskultur uteslöt ende själslif, com wgjorde Ena afton hada vi åter eteblerat vårt läger; kamelerna voro afsadlade och hvilade i nirheten al mitt tält, kavsssen var i tysthet svsselut med tillredelserna till vår souper. Jag på mina kuddar, fursten höll valt vid dörren. Rundt omkring oss brunno eldarna och gåfv med sitt röda sken en pbantastisk åt våra arabers burnus. Natthimlen med sina gyllne stjernor hvilade som en prakifull balARR t